måndag 27 juni 2011

Dagens citat


Apropå den ständigt aktuella förbudsivern kommer här en visdom från den amerikanske författaren Robert A. Heinlein (1907-1988):

"There is no worse tyranny than to force a man to pay for what he does not want merely because you think it would be good for him."

torsdag 23 juni 2011

För några månader sedan ...

... var jag i Göteborg. Det var TUR-mässa i Svenska Mässans lokaler. TUR-mässan är ett årligt evenemang som samlar verksamheter med koppling till turism, resor och möten. Mässan lockar mängder av fackbesökare och utställare inom hotell-, rese- och upplevelsenäringarna samt representanter för många länders PR-avdelningar. Dessutom lockas massor av semestersugna göteborgare dit med hopp om att kunna finna nästa resemål bland ländernas färggranna montrar.

Själv arbetade jag på TUR-mässan som representant för det företag som jag arbetar på i norra Tyskland. Jag stod tillsammans med representanter för olika hotell och gränsbutiker som hyrt små utrymmen i Tysklands färglösa och ganska trista paviljong. Alla andra länder hade satsat på vad som gjorde deras länder unikt. Grekerna bjöd på grekisk folkdans och ouzo. Danskarna bjöd på Köpenhamnskänsla och pölse. De tyska arrangörerna tyckte visst att det som bäst representerade Tyskland var lättaluminium och fotobilder på svenska bryggor. Inte storbystade dirndlklädda kvinnor med schneckenfläta och enorma ölbägare, inte bratwursttuggande gubbar med lederhosen och jägarmässor, inte mysiga bierstuben, utan ... lättaluminium.

Nåväl. På andra håll fanns det mer kitsch och klichéer att gotta sig åt. USA:s paviljong som föreställde den amerikanska drömmen, komplett med en liten trästaketinhägnad gräsmatta och äppelpaj var ... tja, en dröm. De diverse västindiska paviljongerna doftade nästan av saltvatten och kokosolja. Det var på håret att jag själv bokade en resa till Aruba efter att ha lyssnat på en lovsång om den fridfulla ön från dess saliga representanter.

På väg till toaletterna och den temporära rökavdelningen (det vill säga; glasgången över ån till parkeringshuset) stötte jag på den syriska paviljongen. Först trodde jag inte mina ögon. Den arabiska våren stod i full blom och tyranniska diktaturer runt om i Mellanöstern och Nordafrika föll ihop som korthus inför folkens vredgade protester. Trodde verkligen de syriska arrangörerna att de skulle locka svenska turister till detta land, plågat av repression och förtryck, med dansande dervischer? Den syriska besöksbyråns representanter var artigt trevliga men tycktes något sammanbitna. Kanske spökade oroligheterna i deras hemland i bakhuvudena då de berättade om antika städer och visade upp glansiga broschyrer med bilder på lyxhotell?

Föga anade jag, då jag några dagar senare reste hem från mässan, vilka grymheter som senare skulle utveckla sig i landet. Att Syriens president skulle sätta in säkerhetskrafterna mot den egna militären då den vägrade massakrera obeväpnade civilister. Att fängelserna skulle fyllas av människor som med lungornas fulla kraft och rösterna fulla av gråt och ångest bad om nåd inför sina bödlar. Att pansarvagnar skulle anfalla städer för att hindra deras befolkningar att fly över gränsen in till Turkiet.

Jag undrar om Syrien kommer att medverka på nästa års TUR-mässa? På något sätt är jag tveksam till det. Inte kan de väl ha mage att försöka locka människor till sitt land med löften om sol och strandbad medan den egna befolkningen offras på diktaturens blodiga altare? Inte kan väl de svenska semesterfirarna ha mage att boka en Syrienresa medan landet förvandlas till ett slakthus? Människor har hjärta och hjärna. Eller borde i alla fall ha det.

Efter att ha hört så många berömma länders gästvänlighet utan en tanke på vad som drabbar deras invånare, efter att ha sett bilder på soldyrkande européer vältra sig i sanden medan soldater buntar ihop flyktingar och skickar ut dem till havs några hundra meter bort, efter att upplevt svenskar födda i en demokrati beundra diktaturer för deras modell av "lag-och-ordning", efter allt detta börjar jag bli tveksam angående mina medmänniskors omdöme och empati.



Sugen på lite syrisk kultur i sommar?

måndag 20 juni 2011

Dagens citat

Inga är mer hopplöst förslavade än de som falskeligen tror sig vara fria.

Goethe

söndag 19 juni 2011

Centerpartiets Annie Johansson ...

... är en kvinna med huvudet på skaft.

I gårdagens Expressen skrev hon ett debattinlägg med önskemålet att arbetslinjen borde gälla alla. Även politiker:

"För oss i Centerpartiet är det viktigt att arbetslinjen genomsyrar hela samhället.
Den måste gälla inkomsttagare med låga såväl som höga inkomster. ­Sverige gynnas av att människor ägnar sig åt värdeskapande aktivitet på sjukhus och fabriker, restauranger och kontor. Jag anser därför att det sänder ut mycket underliga signaler när riksdagen har en inkomstgaranti som innebär att ­somliga ledamöter kan kvittera ut 45 000 ­kronor i månaden från det att de lämnar sina uppdrag tills dess att de går i pension.
Det är orimligt att vi som verkar för att ställa om trygghetssystemen från bidragsfällor till omställnings försäkringar själva omfattas av en inkomstgaranti som uppmuntrar till passivitet och bidragsberoende.
Ledamöterna i ­riksdagen har fått folkets ­förtroende att stifta lag i ­landets ­högsta politiska fr-­samling. I sin roll måste de sätta sig in i ­komplicerade ­frågor och bygga omfattande nätverk. Detta talar för att riksdagsämbetet måste ses som en ­fantastisk merit. När det gäller många typer av jobb och uppdrag borde det ­rimligen vara lättare att få in en fot för den som har suttit i riksdagen än för den som inte har gjort det. Dessutom har ju ­nästan alla tidigare ­erfarenheter och ­utbildningar som man borde kunna gå tillbaka till. I riksdagen ­sitter ­exempelvis läkare, konduktörer och industriarbetare. Mycket lite talar för att några år i riksdagen skulle göra det svårt för dem att komma tillbaks.
Borde det inte i själva verket vara ­ lättare att få ett bra jobb efter ­ avslutat ­ förtroendeuppdrag i landets ­ högsta beslutande instans?
Säkerligen finns det många myndigheter, organisationer och företag som sätter värde på den kompetensen - om nu inte ledamoten vill eller kan gå tillbaka till sitt 'vanliga' jobb som ­ekonom eller sjuksköterska. I ­jämförelse med våra grannländer sticker det svenska systemet ut. I både Norge och Finland upphör arvodet i princip när man lämnar parlamentet. Däremot finns det möjlighet att få tidigare pensionsutbetalningar för de tidigare ledamöter som uppfyller kraven och har behov. I Danmark har före detta ledamöter rätt till grundarvode mellan 12 och 24 månader.
Jag anser att det svenska systemet bör göras om. Eftersom det inte finns någon uppsägningstid och anställningsskydd är det rimligt att vi har någon form av omställningsförsäkring för dem som lämnar riksdagen. Vissa blir ju hux flux av med allting på valnatten. I dag får den som varit ledamot i minst sex år inkomstgaranti på 80 procent i två år om ledamoten är under 40 år, i fem år om ledamoten är mellan 40 och 50 år och fram till 65 år om ledamoten uppnått 50 års ålder. Inkomstgarantin bör gälla en kortare tid med en tydlig avtrappning för alla i syfte att uppmuntra arbete.
Under förra mandat perioden infördes dessutom ett system med speciella jobbcoacher för att hjälpa tidigare riksdagsledamöter tillbaka till arbets livet. Om skattebetalarna nu ska behöva lägga pengar på att hjälpa människor med de allra bästa förutsättningarna att komma tillbaka i jobb så är det ju samtidigt rimligt att de slipper betala inkomstgaranti till pensionsåldern för att dessa människor inte ska arbeta.
Vår grundläggande uppfattning är att alla kan och att alla behövs. Det innebär att arbetslinjen även måste gälla tidigare riksdagsledamöter från alliansen och oppositionen."

Bra Annie. Nu är det dags för politikerna att börja leva som de lär. Annars kan man lätt få för sig att de kastar sten i glashus.

måndag 13 juni 2011

Dagens citat

They that can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety.

(Benjamin Franklin)

söndag 12 juni 2011

Evidentialism, en kraschkurs


Liberaldemokraterna kallar sig ofta evidentialister. Men vad menar de egentligen med ordet? Vad är evidentialism, kanske du frågar dig.

Evidentialism är en filosofisk inriktning som menar att det endast finns skäl att tro på sådant som med understöd av "evidens" (bevis) kan hållas för rimligt. I politiska sammanhang kan man kalla det en pragmatisk inställning till verkligheten. Evidentialister betraktar tillvaron som den är och inte som den borde vara. Den accepterar verkligheten med alla dess fel och brister. Evidentialismen är således inte idealistisk (eller i dess politiska förlängning ideologisk) utan realistisk.

Resonemang om tillvaron som saknar saklig grund men som rotar sig i sagornas och myternas värld är ickepragmatisk. Politik grundad på sådana resonemang har ingen koppling till hur verkligen ser ut utan i hur beslutsfattarna vill se den. Dessa beslutsfattare hör i bästa fall hemma i fablernas värld och i värsta inom den religiösa fundamentalismen.

Sverige har idag många exempel på politiska beslut utan grund i verkligheten. Det mest graverande exemplet är den ökända sexköpslagen. En lag som förbjuder utbyte av sexuella tjänster mot betalning. Detta på grund av att lagens förespråkare tycker att sexarbete är slaveri och står fast vid det utan att ta reda på om det finns några fakta som stödjer dessa antaganden/påståenden. Här har vi ett typexempel på en politik baserad på tyckande och inte på vetande.

Evidentialister förespråkar ett pragmatiskt närmande till frågor som den om sexarbete: Är sexarbete samma sak som slaveri? Vad finns det för bevis för detta? Finns det inga bevis för att så är fallet så är sexarbete heller inte slaveri. Det är den politik som liberaldemokraterna förespråkar. En politik rensad från det töcken av sagor och myter som idag tillåts förblinda makthavarnas synfält. Kort sagt: Evidentialistisk.