tisdag 19 juli 2011

Mina vännerrr...



Nu packar eder skribent samman sina tillhörigheter och åker på en välförtjänt semesterresa genom sommarsverige. Men i augusti är jag åter vid tangentbordet. Som en pendang till att Maria Larsson bränner 50 miljoner av skattebetalarnas pengar på att tuta i Sveriges smarta ungdomar att cannabis är farligare än alkohol vill jag passa på att påpeka att denna blogg till 100% är statligt ofinansierad. Och så kommer det alltid att förbli.

Glad sommar!

söndag 17 juli 2011

Myten om invandrarna och brottsligheten motbevisas

I ett aktuellt nummer (1 juli, 2011) av Finacial Times, FT, skriver Richard Florida[1] om den sjunkande brottsstatistisken i USA. Artikeln, under namnet "Why immigrants help your city stay crime free", pekar på att antalet begångna brott har sjunkit till sina lägsta nivåer på snart femtio år trots en stor arbetslöshet och den värsta ekonomiska svackan sedan den stora depressionen på 1930-talet. Än mer remarkabelt; minskningen var som allra brantast i USA:s stora städer, vilka fortfarande populärt uppfattas som kittlar för den kokande brottsligheten. Frågan som Florida ställer sig är: Varför?



Statistik på den minskning i våldsbrott som skett efter 1990-talets topp.

Forskning vid the Brooking Institution visade nyligen att de hundra största stadsregionerna i USA har tjänat mest på den sjunkande brottsligheten. Men även i förorterna var siffrorna överraskande: "Äldre och mer tätbefolkade förorter såg en snabbare minskning av brott än nyare och mer glesbefolkade framväxande och ickeurbana samhällen i metropolernas ytterkant" [min översättning]. Förhållandet mellan täthet och trygghet är för övrigt något som nätverket Yimby har pekat på i flera år. Ju närmre centrum och ju högre befolkningstäthet, desto tryggare. Ju längre bort från centrum och ju lägre befolkningstäthet, desto otryggare. Till skillnad från vad många människor tror är det dessutom mindre farligt i urbana utomhusmiljöer än i hemmets "trygga vrå" där de flesta våldsbrotten begås.

Mängder av teorier har framförts om den minskande brottsligheten; alltifrån det ökande antalet aborter som enligt förslagsställaren begränsat antalet oönskade barn (vilka enligt honom skulle ha större risk att växa upp till att bli kriminella) till det enorma bruket av häktningar för småbrott, att barn i mindre grad utsätts för bly, att de stora städernas poliskårer blivit bättre på att lösa brott eller att hederliga medborgare blivit bättre på att låsa och larma sina hem och bilar.

Mest förvånande har man funnit att brottsligheten minskat i samband med de svåra ekonomiska tiderna. Artikelförfattaren lät göra en egen undersökning och hittade ingen statistisk koppling mellan inkomstklyftor och brott eller mellan arbetslöshet och brott. Länken mellan brott och fattigdom tycktes snarare ha försvagats åtminstone under de senaste decennierna.

Ännu mer intressant, menar författaren, är att även kopplingen mellan brottslighet och rastillhörighet substantiellt har försvagats. I USA (liksom Sverige) understryks denna koppling i TV-nyheternas rubriker, polisdokumentärer och populärkulturen. Den stora skillnaden är att ordet "ras" i Sverige är utbytt mot "etnisk tillhörighet". Brookingsstudien bevisar att denna koppling, om den överhuvudtaget har existerat, försvunnit de senaste trettio åren.

James Wilson, expert på urban brottslighet, menar att denna trend snarast kan förklaras med positiva kulturförändringar. Kulturargumentet, säger han, kan hjälpa till att förklara inte enbart den nuvarande minskade brottsligheten utan även varför brottsligheten minskade under 1930-talets depression samt den explosion i brottslighet som inträffade på 1960-talet. Enligt Wilson berodde förändringen under den tidigare perioden på att människor i högre grad blev tvungna att ta kontroll över sin tillvaro medan en minskad känsla av tillhörighet i samhället bidrog till den ökning i brottslighet som inleddes under den senare perioden.

En ytterligare teori, som lagts fram av forskaren Alfred Blumstein, är att den nuvarande förändringen är följden av en så kallad "Obamaeffekt". Blumstein menar att unga svarta män har blivit mer stolta och att de hyser allt större hopp om sin egen framtid efter att Obama blivit president i USA. Denna nyfunna optimism skall ha gjort dem mindre benägna att lösa konflikter med våld.

Dessa teorier i all ära. Viktigast av allt, påpekar Florida, är nog en annan faktor: Den växande etniska och demografiska diversifieringen i städerna och stadsregionerna.

Floridas undersökning visade exempelvis att den spansktalande andelen av befolkningen är negativt associerad med urban kriminalitet. Brottsligheten minskade även i förhållande till den del av befolkningen som var HBT eller "ickevita". Men av alla variabler fanns det en som var mest konsistent negativt associerad med brottsligheten – platsens andel av utlandsfödda invånare. Med andra ord: Ju fler utlandsfödda, desto lägre brottslighet.

Detta går stick i stäv mot dem som demoniserar invandring och menar att den "bidrar till ökad kriminalitet". Det finns mycket antiimigrationsdemagogi i samhället - inte minst från etablerade politiker, media, debattörer och allsköns invandrarfientliga krafter. Logiken är hursomhelst klar, påpekar Elizabeth Kneebone, en av medförfattarna vid Brookingsstudien: "Brottsligheten minskade snabbast i de stora städer och tätbefolkade förorter som var fattigare, hade större minoriteter och större brottssiffror att börja med. På samma gång såg alla former av förorter sin andel fattiga, minoriteter och invånare av invandrarbakgrund öka. Då förorterna diversifierades, minskade brottsligheten".

Tillsammans med deras entrepenörsanda och deras vilja att lyckas, visar det sig även att invandrare är goda grannar som bidrar med många kulturella och ekonomiska faktorer vilka inverkar negativt på brottslighet. Inte enbart i deras egna utan även i närbelägna samhällen.

Brookingsstudien tycks således slå hål på några av vår tids stora myter; att invandrare bidrar till ökad brottslighet, att det är tryggare i glesbefolkade förorter än inne i tätbefolkade städer samt att det blir allt mer farligt att vistas på städernas gator och torg. Så om du vill känna dig riktigt trygg, flytta då till ett urbant område med tät och blandad befolkning - och gärna där det bor många invandrare.

[1] Richard Florida är författare till nya boken The Great Reset, chefredaktör på The Atlantic samt direktör för the Martin Prosperity Institute vid Torontos universitet.

fredag 1 juli 2011

Jag är arg ...



... på Danmark. Jag är det eftersom Danmarks riksdag idag röstade för att återinföra permanenta gränskontroller mot Sverige och Tyskland. Detta är inte enbart ett slag i ansiktet på svenskarna och tyskarna utan även på hela Schengensamarbetet.

Jag bor i norra Tyskland och arbetar för en dansk arbetsgivare inom gränshandeln. Frihandeln inom Schengensamarbetet är avgörande för min inkomst och betyder mycket för den gränsregion där jag bor. Mina arbetskamrater består uteslutande av danskar och tyskar. De är inte enbart mina arbetskamrater utan även mina vänner. När jag reser till Sverige för att besöka släkt och vänner så tar jag alltid vägen via Danmark. Jag älskar att åka över Öresundsbron, att hänga i luften mellan Danmark och Sverige och beundra hur solen glittrar i Öresund.

Planen var att jag skulle tillbringa min semester i Danmark. Jag ville se mig omkring lite grann i detta grannland. Detta har danskarna nu definitivt satt stopp för. Med sina permanenta gränskontroller bevisar de inte enbart att landets lagar dikteras av främlingsfientliga chauvinister, de visade även att de inte vill ha med sina grannländer att göra.

Och de kan få vad de ber om. Danmark måste inte vara med i Schengen. De kan lämna unionen när som helst. Eller tvingas att lämna den. Men fullt så enkelt är det inte för danskarnas del. Danmark är ett litet land med en befolkning som utgör 1% av den totala folkmängden inom EU. Landet är hårt beroende av handel med grannländerna och av turism. Frihandeln var en gåva som detta land borde tacka gudarna för. Liksom för min egen del är Danmark närmast beroende av denna frihandel.

Istället för att jubla spottar de sina grannar i ansiktet. Tyskarna känner sig av uppenbara skäl sårade och en harmsen vrede mot den lilla grannen i norr börjar sakta bre ut sig i befolkningen. De senaste veckorna har jag flera gånger hört uttrycket "Scheiße Dänemark" (Skitdanmark) uttalas av arga tyskar i alla olika tänkbara sammanhang. Är det detta som man strävar efter?

I Danmark avfärdas kritiken rutinmässigt som ett uttryck för tysk imperialistisk nationalism à la 1940-talet. Sådant är inte enbart omoget och barnsligt, utan även ett uttryck för falsk självrättfärdighet och rent historiemissbruk. Sluta slå tyskarna i ansiktet med historien som tillhygge. Titta er själv i spegeln. Vem är skurken nu? Denna bruna sörja av dansk perspektivlöshet spiller över på alla bra och hederliga danskar och gör dem till paria i Europa.

Danmark har konsekvent och grundligt raserat sitt rykte som fryntlig idyll med vänlighet och "hygge". Det gör mig ledsen och förbannad. Jag gillar många danskar och jag vill gärna gilla deras land. Men de gör det inte lätt för mig.

Huruvida Danmark skall uppfattas som en pariastat eller ej är inte upp till deras grannar utan till danskarna själva att avgöra. Det avgör de med sina handlingar. Fortsätter de att vandra på den bana av nationalism och främlingsfientlighet som de har slagit in på så gör de sig omöjliga i hela Europa. Och det kommer i slutändan enbart att drabba dem själva.

Fram tills dess att danskarna bestämmer sig för hur de vill ha det så kan de glömma att jag spenderar mina pengar på Tivoli, Ströget eller Legoland. De får skylla sig själva. Jag firar semestern i Tyskland och Sverige. Utan att passera Danmark.