fredag 25 november 2011

Vågmästarstrategins misslyckande

Jag (tillsammans med många andra) gick med i piratpartiet då jag såg det som en förkämpe mot övervaknings- och storebrorssamhället. DRM och fildelning intresserade mig inte i samma grad, men jag var beredd att ställa mig bakom dessa i mitt tycke sekundera frågor för att få ut huvudbudskapet, så som jag förstod det - integriteten.

Men var stod partiet i andra viktiga frågor? Barnomsorg, skola, vård? Vart stod partiet i fördelningsfrågor? Det fanns medlemmar (mig inklusive) som försökte vidga partiets program. Men vågmästarstrategin gick segrande ur striden.

Jag tror att detta vägval betalade sitt pris i riksdagsvalet 2010. PP fick betydligt mycket färre röster än förväntat och min analys lyder: Folk visste inte var partiet stod i andra för dem viktiga frågor. Därför avstod de från att lägga sin röst på PP. Eler snarare: De visste att partiet inte hade några åsikter i övriga frågor.

Inom partiet skylldes resultatet på valsedelmygel i vallokalerna och mediaskugga. Men man vägrade att se sig själva i spegeln och hitta felet hos de enda som kunde åtgärda det - nämligen partiet självt.

Huvuddelen av de som lagt sin röst på PP i EU-parlamentet är liberalt sinnade människor. DEt är jag övertygad om. Skulle de lägga sin röst på PP om de inte visste om partiet skulle rösta ja eller nej till exempelvis högre skatter?

Att sedan PP sitter i den gröna gruppen i EU-parlamentet (en grup som just överlag är för högre skatter och mer stat) gjorde nog inte saken lättare för denna väljargrupp.

Att lägga sin röst på PP i EU-valet var nog förvisso inte så svårt för många väljare. Parlamentet känns ganska avlägset för de flesta svenskar. Avståndet gör att besluten blir suddigare och luddigare.

Där kan det behövas en bråkstake som rör om i grytan.

Till riksdagen är tröskeln högre. Där fattas beslut om rena plånboksfrågor. Folk vill veta vad som händer med deras pengar. Många liberaler valde nog därför att istället rösta på något alliansparti liksom folk med andra ideologiska preferenser valde att rösta på det rödgröna blocket.

Nu då liberaldemokraterna finns kommer nog en och annan piratpartist att flytta dit eftersom det partiet har som målsättning att bekämpa övervakningssamhället och driva en klar fördelningspolitisk linje.

PP har misslyckats med att formulera ett brett partiprogram. Så här med valet i backspegeln tycker jag att det var ett stort misstag. Partiets höstmöte 2011 lovade brett men levererade en fortsättning av den inslagna linjen - in i dimman. Det är tre år kvar till nästa val. Antingen skärper PP till sig, tar en ordentlig titt i spegeln och lär av det förra valets nederlag eller så är det dömt att marginaliseras ut ur samhällsdebatten.

söndag 13 november 2011

Piratpartiets höstmöte ...


... bestod huvudsakligen av gäspningar och elaka gliringar. Av de uttalade lärdomar från Berlins piratpartis framgångar och den utlovade breddningen av partiets program blev föga mer än inget. Återstår att se om partiet vågar segla ut på nya vatten eller tänker fortsätta att ruva i patent- och fildelningsvassen. Man kan nog lugnt satsa sina guldpiastrar på det senare alternativet.

I så fall kan nog partiets funktionärer räkna med en trist upprepning av valresultatet 2010.

söndag 6 november 2011

En lysande plan

Sådärja.

Politikerna har förbjudit glödlampor inom hela EU och som av ett under chockhöjs priset på redan svindyra "energisparlampor". Alla tillverkare höjer priset. Enligt utsago på grund av ökad efterfrågan. En slump? My ass. En "scam" är en bättre beskrivning. Smarta lobbysiter har drivit godtrogna (eller korrupta) politiker in i fållan och konsumenterna tvingas i brist på vettiga alternativ betala ockerpriser för ljuset. Mönstret känns igen. Det börjar göra ont att vara konsument inom unionen. Att hänvisa till kära och ömma frågor som miljöhänsyn är ofta ett utmärkt sätt att tjäna ett par extra kronor. Girighetens färg är ju trots allt grön.



Mr Greedy gillar energisparlampor.