onsdag 26 december 2012

Farväl 2012!

2012 kommer väl knappast gå till historien som ett av frihetens märkesår. Beatrice Ask fortsatte att trampa medborgarna i ansiktet med utökad FRA-övervakning och locket på om statens slöseri med allmänna medel. EU-kommissionen fortsatte leka storebror med ytterligare hetsjakt på folk med "felaktiga" vanor. Högsta domstolen i Sverige har beslutat att det nu är fritt fram för upphovsrättsbolagen att leka polis och jaga fildelare genom att tvinga fram uppgifter om användare från internetleverantörerna. Den arabiska våren, vilken tycks slå bakut i ansiktet på de frihetstörstande demonstranter som ockuperade gator och torg, har nu lämnat dörrarna vidöppna för sharialagstiftande islamistiska regimer. Inte mycket att hurra för således. Men det finns så klart ett par ljusglimtar även i detta mörker. Centerpartiet har antagit ett frihetligt idéprogram. Må de leva upp till dessa idéer och må de i så fall även delta i nästa regering. Vi behöver facklor för friheten i riksdagens dystra salar. Gary Johnson blev med över en miljon röster i det amerikanska presidentvalet 2012 den mest framgångsrike libertarianske presidentkandidaten någonsin och skapade därmed en liten spricka i den till synes totalt intakta duokratiska maktapparaten. Fler och fler röster höjs nu för människors rätt att sälja och köpa sexuella tjänster om de så önskar. Delstaterna Washington och Colorado sällar sig till den växande skara stater som insett att kriget mot drogerna gör mer skada än nytta och hur som helst är förlorat. De har därför legaliserat bruk och innehav av marijuana. Kampen för rätten till samkönade äktenskap går knackigt framåt trots att vissa länder valt att vandra åt rakt motsatt håll med lagstadgade dödsstraff för homosexualitet. Så visst finns det hopp. Jag tänker hur som helst aldrig sluta kämpa för friheten. Jag går dock inte lika långt i mitt hopp om ett bättre 2013 som den käre Andrew Ryan då han skålade in året 1959 i BioShock. Trots det vill jag utbringa en skål - "Gutår!" Skjut många raketer, drick mycket skumpa och rök så mycket cigarr som ni vill innan byråkraterna även tar det ifrån er. Sluta aldrig att kämpa!

tisdag 18 december 2012

Merry X-mas all freedom lovers

Now, I drink my last 25 cups of Glühwein at the Rostocker Weihnachtsmarkt, pack my stuff and take the next ferry/bus to Stockholm. Julmust, lussebullar and vört-loaf is waiting (gurglll). I wish you all a merry, merry Christmas and hope you celebrate in good company. I'll be back when the Jansons frestelse and aquavit has sunk in. God jul! (p.s. The pic above is borrowed from Anarchy in your head)

onsdag 12 december 2012

Kritik: Anarkoprimitivism (del 1)

Anarkoprimitivismen är en intressant anarkistisk skola därför att det är en så kallad "postvänsteranarkism" som inte dras med gammalt socialistiskt bråte. Däremot är det ett ideologiskt och filosofiskt hopkok som inte håller i sömmarna. Jag skall framöver ägna ett par bloggposter på att peka på dess största brister.
De punkter som jag tänkt dissekera i min kritik av anarkoprimitivismen är: 1) Historiesyn 2) Hållbarhet 3) Praktik 4) Romantisering och 5) Eftersträvansvärdhet Mer om detta efter nyår!

onsdag 28 november 2012

Anarkistiska skolor: Anarkoprimitivism

Anarkoprimitivismen är en inriktning som huvudsakligen riktar kritik mot den mänskliga civilisations ursprung och utveckling. Enligt den anarkoprimitivistiska skolan gav språnget från samlare-jägare till ett agrikulturellt uppehälle bränsle till social skiktning, tvång och alienering. Anarkoprimitivister förespråkar en återgång till ett "ickeciviliserat" sätt att leva genom avindustrialisering, avskaffande av modern teknik, arbetsfördelning och specialisering samt av storskaliga organisationer. Det finns även icke-anarkistiska former av primitivism. Alla primitivister förespråkar inte heller samma lösningar på den moderna civilisationens problem som anarkoprimitivsterna.
Anarkopimitivistisk grönsvart fana. Det gröna fältet representerar primitivismen.

onsdag 21 november 2012

In Memoriam

My buddy, the legendary Johnny Råttan, passed away last Saturday. This is in loving honor of his memory.
Johnny Råttan, the greatest! <3

onsdag 14 november 2012

Anarkoekonomi: Rothbard, statsintervention och den österrikiska skolan

Den så kallade österrikiska skolan strävar efter att utforska mänskliga handlingar i form av axiom (även kallat "praxeologi"). Istället för en kommandoekonomi strävar man efter en fri marknad. Bland tidiga förespråkare återfinns bland annat Eugen von Böhm-Bawerk och Ludvig von Mises. Den framträdande anarkisten Murray Rothbard menade att hela den österrikiska skolans ekonomiska teori är den logiska implikationen av det faktum att människor engagerar sig i meningsfulla handlingar. Utifrån dessa axiom kom han fram till ståndpunkten att monopolprissättning inte kan existera i en fri marknad. I linje med hans frimarknadsidéer menade Rothbard att även individuellt skydd och nationellt försvar borde kunna erbjudas på marknaden snarare än levereras av statens våldsmonopol.
Hayekiansk laissez-faire, inte keynesiansk ekonomi, kan skapa de rätta förutsättningarna för en fri och rättvis marknad. Staten vill i en kommandoekonomi lägga sig i alla interaktioner mellan individer och privata aktörer. I Man, Economy and State delar Rothbard upp statlig intervention i tre kategorier: "autistisk intervention", vilket är statens inblandning i privata aktiviteter utan utbyte, "binär intervention", vilket är påtvingat utbyte mellan individer och staten, samt "triangulär intervention", vilket är statsstyrt utbyte mellan individer. Enligt ekonomen Sanford Ikeda eliminerar Rothbards typologi "luckor och inkonsekvenser" i Mises ursprungliga formulering om statlig intervention. I Power and Market skriver Rothbard att ekonomens roll i den fria marknaden är begränsad. Men i ett samhälle där regeringen ständigt interfererar med marknaden växer ekonomens betydelse och makt ständigt på interventionen skapar problem som kräver ytterligare diagnoser och föder ett behov ytterligare åtgärdsrekommendationer. Detta självbevarande intresse, menar Rothbard, påverkar många ekonomer till fördel för ökad statlig intervention.

söndag 28 oktober 2012

Anarkistisk historia: Makhnovism del 1.

Makhnovism är ett samlingsbegrepp för ett flertal politiska och ekonomiska teorier som utvecklades av den revolutionäre ledaren Nestor Makhno och av andra teoretiker som sade sig bära hans arv vidare. Under Makhnos egen livstid var makhnovismen en anarkistisk lära som motsatte sig staten, politiska partier och byråkrati. Istället ville Makhno ersätta statsapparaten med decentraliserade kommuner administrerade av bönder och arbetare. Makhnovismen vidareutvecklade Peter Kropotkins idéer om anarkokommunismen. Dessutom är makhnovismen en viktig beståndsdel i det som kom att kallas "plattformism". I början av 1918 skrev den nya bolsjevikregimen på Brest-Litovskavtalet och slöt därmed fred med Centralmakterna. Avtalet innebar även att stora delar av Sovjetunionen, inklusive Ukraina, skänktes till Centralmakterna. Partisanförband bildades och inledde gerillakrig mot tyskarna och österrikarna. Nestor Makhno var en av huvudorganisatörerna av dessa partisangrupper, vilka sammanslöt sig som Ukrainas Revolutionära Befrielsearmé (URBA), även känt som Svarta Armén efter färgen på deras anarkistiska svarta fana. Armén kallades alternativt för "maknovisterna" eller "makhnovshchina". URBA stred även mot den antikommunistiska "Vita armén", den bolsjevikiska "Röda armén" och de antisemitiska pogromisterna. I områden där URBA fördrev fiendearméer fanns det bönder och arbetare som försökte avskaffa kapitalismen och staten genom att organisera sig själva i byråd, kommuner och arbetareråd. Mark och industrier exproprierades och drevs genom självförvaltning. De ukrainska makhnovisternas ekonomi baserades huvudsakligen på fritt utbyte av varor och tjänster mellan lantliga och urbana samhällen.
Maknovisternas flagga med måttot: "Död åt alla som motsätter sig arbetarnas frihet!"

söndag 21 oktober 2012

A smoking good quote from a good smoking woman

"I like Cigarettes; I like to think of fire held in a man’s hand. FIRE, a dangerous force, tamed at his finger tips. I often wonder about the hours when a man sits alone watching the smoke of a cigarette, thinking. I wonder what great things have come out from such hours. When a man thinks there is a spot of fire alive in his mind – and it is proper that he should have the burning point of a cigarette as his one expression." Ayn Rand (Atlas Shrugged, 1957)

söndag 14 oktober 2012

Apornas nya hem

Igår var jag på Rostocks Zoo och besökte den nyöppnade Darwineum. På samma gång en hyllning till vetenskapen som ett nytt hem för djurparkens apor. Aporna hade verkligen ett fruktansvärt hem tidigare då de bodde i små trånga burar. Det var väldigt betryckande att se dem sitta där, deprimerat ihopkurade, så jag lade gärna en liten slant i insamlingsbössan för deras nya hem varje gång jag besökte köpcentret nere i hamnen. Det borde ha varit en triumf att besöka Darwineum och se hur fint de hade fått det. Och visst har de det mycket bättre nu. Men triumfen uteblev. Jag fick dåligt samvete då jag stod där utanför plexiglasskivan och tittade in på dem. Liksom jag fick då jag såg på elefanten, örnarna, ugglorna, leoparden, isbjörnarna ... Jag tyckte mig se förebråelse i deras ögon. Vilka är vi att låsa in dem på det viset? Vad ger oss denna gudomliga rätt att att spärra in andra varelser för vårt egna höga nöjes skull? Djurparker må vara bra för att lära barn om naturen eller för att rädda utrotningshotade arter från intigheten. Men det tar inte bort den beska bismak jag hade i munnen när jag vandrade hem efter denna soliga höstdag på djurparken.

onsdag 3 oktober 2012

Anarkistisk historia: Svarta gardet

Svarta gardet var en beväpnad grupp som organiserade sig efter den ryska revolutionen 1917 och var aktiva fram till den bolsjevikiska repressionen 1918 mot andra revolutionära grupperingar. De var den ryska revolutionens huvudsakliga anarkistiska milis. Svarta gardet grundades i ukrainska Alexandrovsk av Maria ''Marusya'' Nikiforova och expanderade 1918 sin verksamhet under Fabriks- och kraftverkskommittéerna och Moskvas federation av anarkistiska grupper. Organisationens mål var våldsam ''omdistribuering'' av landsbygdens resurser. Nikiforova betecknade sig själv som ''terrorist'' och menade att attentat mot myndigheterna var det enda effektiva sättet att driva igenom de önskade reformerna. Gardet organiserades i fristående ''kampceller''. Senare spreds denna effektiva kampstruktur över stora delar av Ukraina av välkände anarkisten Nestor Makhno. Gardet vidareutvecklades av sovjetiske anarkisten Lev Chernyi till en armé av kampceller. Gardets slutgiltiga mål var en total omdistribuering av landets resurser och ett samhällssystem baserat på mindre, regionala och självstyrande, enheter. Gardet betraktades av bolsjevikerna som ett potentiell medtävlare om deras totala makt inom den nybildade Sovjetunionen. De var även avskydda på grund av den våldsamma kritiken mot den kommunistiska ideologin som spreds via deras pamfletter och anarkistiska tidningar. Natten mellan 11:e och 12:e april 1918 sände Chekans ordförande Felix Dzerzhinskhy 5000 rödgardister till anarkisternas högkvarter, ''Anarkisternas hus'', i Moskva. Huset plundrades och förstördes. Angreppet påstods vara en reaktion på attentat mot höga chekaofficerer som ansågs ha utförts av Moskvas federation av anarkistiska grupper och Svarta Gardet. Det var inte svårt för bolsjevikerna att samla opinion för en kampanj mot svartgardisterna på grund av det svaga publika stöd som anarkistorganisationen redan dragit på sig genom sina terrorkampanjer och avsaknad av fungerande propaganda. Samtida författare som Victor Serge (inledningsvis anarkist, senare marxist och slutligen Stalinkritiker i mexikansk exil) kritiserade gardet för att slösa sin potential på ''kaotiska och meningslösa strider''. Organisationen utplånades och dess ledare avrättades efter summariska rättegångar. Störst betydelse sägs gardet ha haft som förebild för Nestor Makhnos berömda ''Svarta Armé''. Man kan notera att Svarta Gardet tyvärr var ett barn av sin och blev ett offer för samma tidsanda. Anarkokommunismens fokus på kollektivet och den väpnade aktivismen var en väg som förr eller senare skulle visa sig vara en återvändsgränd. Nu kom slutet förr och inte senare - på grund av chekans notoriska massförföljelser och bolsjevikernas blodiga maktkamper.

söndag 16 september 2012

Kränkta vita män...

.. är väl modemening numero 1 för tillfället. Så fort en vit man uttalar sig i valfri fråga är han "kränkt" och därmed idiotförklarad. Nåväl, man kan visst vara både kränkt och idiot trots att man inte är både man och vit. Titta bara på lilla söta prinsessan Kate som blev så mäkta upprörd och kränkt över att en fransk tidning visat bilder på hennes tuttar. Nu vill hon och "the Queen" juridiskt förbjuda all visning av tuttbilderna. Egentligen är det bara löjligt. Vem bryr sig om hennes bröst? Jag har dessutom sett de där bilderna och hon har minsann ingen anledning att känna sig kränkt, de ser helt normala ut. Grattis prins William. Kate i all ära, värre blir det då religiösa idioter över hela världen "kränks" över att någon annan religiös dåre postat en video om deras religion och ack så orörbare profet. Puckona blev så övermåtta upprörda över angreppet på deras känsliga religion att de i sann pöbelanda angrep ambassader av alla de slag och dessutom dödade USA:s ambassadör i Libyen och tre medpassagerare genom att beskjuta dennes bil medelst en raketdriven granat. "Grattis till friheten libyer, ingen orsak att tacka oss så varmhjärtat" kunde jag nästan höra hur Obama viskade mellan de sammanbitna tänderna då han mottog nyheten i sitt Ovala rum. Nå, jag skall mildra era själsliga plågor mina lättkränkta små vänner och lägga upp lite religiös satir med andra framstående karaktärer. Då denna bild lades upp dödades inga människor, inga bombhot riktades mot tecknaren och inga ambassader stormades. Alla är tydligen inte lika lättkränkta som profetens ömma folk. Och, oroa er inte - prinsessans rara ärter är inte heller med i denna frivola sammankomst.

tisdag 11 september 2012

Nej, vänta. Stopp och belägg ...

I överförmynderiets namn skall den nya EU-flaggan ju se ut så här. Grafiskt skall det vara! Hjälper det inte folk att sluta bygga en monsterstat får vi väl ta till med ännu mer grafiska bilder (gärna blod och äckel, eller hur?).

måndag 10 september 2012

Ny EU-logga

Nu när EU-komissionen fattat det fantastiska beslutet att trakassera oss med ytterligare "information" (läs: pekpinnar i ögonen) vilka skall uppta 75% av cigarettpaketets yta (istället för nuvarande 30%) och förbud mot tobakslogotyper (vilket torde bryta mot alla principer om fri marknad) så har jag ett eget förslag till ny EU-logo. Varsågod eurokrater!

söndag 26 augusti 2012

Idag var jag ...

... och tittade på presidentens tal vid 20-årsminnesdagen av pogromen i Lichtenhagen.

söndag 19 augusti 2012

20 år sedan pogromen i Rostock

Den 22 augusti 1992 angrep hundratals nynazister, rasister och fotbollshuliganer ett asylhem för romska och vietnamesiska flyktingar (kallat "solroshuset") i Lichtenhagen, Rostock, med stenar och molotovcocktails. De påhejades av tusentals rostockbor och fick stöd av tillresta nazister från hela landet. Detta blev början på tre dagar gatustrider mot polisen och utgjorde det första stora utbrottet av högerextremt våld i Tyskland sedan andra världskriget. Låt oss aldrig glömma dessa händelser!

söndag 5 augusti 2012

100:e inlägget!

Bloggen fyller 100 inlägg och jag firar det med att ge den ett nytt namn. Från och med nu heter bloggen inte längre "Liberal demokrati" utan "Captain Anarchia" [käppten anårkija]. Denna till synes kosmetiska förändring har en djupare innebörd än man först tror. Liberalismen är nämligen vägen till ett samhälle där ingen makthavare sätter krokben för den enskilde medborgaren. Ett samhälle baserat på volontaristisk mutualism. Jag kallar det Anarchia. Det nya namnvalet hänger även samman med en annan förändring - bloggen skall handla mindre om uppgörelser med puritanerna och fokusera mer på teori och metod. Så grattis på 100-inlägget bloggen. Må det bli många mer inlägg i framtiden!

söndag 29 juli 2012

Tjejer, varför kissar ni brevid toan?

Jag jobbar i en spritbutik. I mina arbetsuppgifter ingår bland annat att ett par gånger i veckan stänga butiken. Varje kväll då jag stänger butiken brukar ja ta en sväng förbi kundtoaletterna för att släcka lyset och se om allt är okej. Först går jag in på killarnas, sen går jag in på damernas. På killarnas brukar allt vara i ordning. Lite papper på golvet ibland. Annat ingenting att anmärka på. På damernas är det en annan historia, varenda jämrans dag. En svinstia kan man kalla det. Golvet fullt med papper. Vattenkranen står på fullt ös. Återigen - VARENDA DAG! Skall det vara så svårt att vrida av en vattenkran? Vad är egentligen problemet: att det är äckligt att ta i kranen efter att man väl har torkat händerna? Mina damer, har ni hört talas om att spara på vatten, för ekonomins och miljöns skull? Men det värsta av allt ... det absolut värsta av allt ... är att toalettstolarna konstant är nedsvinade. Hur går det ens till? Att killar pissar vid sidan när de står och urinerar är en allmänt vedertagen sanning. Och man kan ju på sätt och vis förstå fysiken bakom detta fenomen. Att de råkar pissa vid sidan när de står och svänger vid toastolen. Men sanningen är den att herrarnas toalett aldrig, jag upprepar - aldrig, är så nedsvinad som damernas. Hur går det ens till. Sitter ni på huk, eller rentav står upp, ovanför toalettstolen när ni urinerar? Gör ni det i så fall för att ni tycker att toalettringen är så äcklig? Här kommer i så fall en liten tanke: Hur vore det om alla damer kissade I stolen istället för på ringen eller vid sidan av? Då skulle ni så att säga slippa den onda spiralen kiss på ringen-stå upp för att slippa sitta i kiss-mer kiss på ringen. Och det är inte bara piss jag pratar om: mina stackars kollegor har vid minst tre (3) tillfällen torkat bort bajs på eller vid sidan [!!!] av toaletten. Men vad fan, har ni anus på sidan av kroppen? Och det är inte småtjejer med spasmer som det handlar om utan huvudsakligen medelålders välklädda kvinnor med social hållning. Det här går ju inte. Så jag ber er: Snälla damer, gör åtminstone er business i stolen. Det är liksom det den finns till för.
Kanske en idé även på damernas?

söndag 22 juli 2012

Gudrunkorvar

Allas vår hjältinna, Gudrun Schyman, har gett sig in i en tapper kamp mot ännu en väderkvarn. Denna gång handlar det om, *trumvirvel* ... förtrycket av kvinnor i Iran?, hedersmord?, syraattacker? ... Nej, nej och åter nej! Utan om .... KORVAR! *Tada* Tydligen fick Gudrun Schyman för sig för sig att Tårtans gatukök i Simrishamn med sin senaste reklam försöker uppmana kvinnor att suga av sina män (som om det vore förbjudet). Så hon dundrar ut med genusspjutet (usch en sån fallosliknelse) i högsta hugg och spetsar den jämrans korvgubben rakt i pungen. ”Varför ska korv säljas med reklambilder som associerar till att kvinnor ska suga kuk? Vad är vitsen med det?” rasar hon i en krutosande artikel i Ystads Allehanda. Pang, där fick han. "Länge leve jämställdhetsbetet!" Bot och bättring gubbjävel.
Nej Gudrun, tacka vet jag Iran. Där är både avsugningar och målade kvinnoläppar förbjudna och belagda med spöstraff eller annan passande tortyr. Personligen är jag vegetarian och saknar dessutom Gudruns orala fascination. Så i stället för korvsugarbilder vill jag göra mitt egna lilla bidrag till kampen med en bild på ett par vegetariska ... korvar!
Mmmm, gurgel .... vegokorv!

söndag 8 juli 2012

Paul McCartney är en hjälte!

Se denna film. Detta är den huvudsakliga anledningen till att jag inte äter kött. Om du förlorade aptiten så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Kanske kan jag lägga lite plåster på såren genom att återuppväcka den med några goda vegetariska recept?

söndag 1 juli 2012

Apropå allt snack om "sexistisk" och "könsstereotyp" reklam förresten. Såhär är reklamen för den firma jag arbetar för. Min flickvän tycker att den är rolig. Det är nog högre i taket utanför Sveriges gränser trots allt snack om "svensk synd".
Raid: Danish sex bombs carpeting the Earth von CulturePub

söndag 24 juni 2012

Stackars greker ...

I fredags var jag på Bunkern och tittade på matchen Tyskland - Grekland. Det var ett revanschlystet Grekland som mötte det starka Tyskland. Revanschlystna för alla de orättvisor som de anser att tyskarna är orsak till. EU-samarbetet i allmänhet och Eurosamarbetet i synnerhet har inte blivit vad grekerna förväntat sig. De har begravt sig i skulder till västeuropeiska (bland annat tyska) banker så att de kunde köpa produkter producerade i Västeuropa (läs Tyskland). Och medan bankerna med hjälp av skattebetalarnas pengar räddas utan minsta krav på motprestation så sätter de västeuropeiska makthavarna, anförda av Tysklands kansler Angela Merkel, hårda krav på att grekerna skall styra upp sin sållartade ekonomi. Krav på åtgärder som svider i den grekiska privatekonomin. Den grekiska arbetslösheten skenar och grekerna anklagar Tyskland för sin olycka. Så nu ville de ha revansch. "Ni ville ha oss ut ur Euron - Nu slänger vi ut er ur Euron [Europamästerskapet, min anmärkning]" löd budskapet på en populär grekisk t-tröja prydd med Frau Merkels bild. Och då den tyska nationalsången spelades så möttes den av burop från den grekiska läktaren. Tysklands och Greklands öden tycks på sätt och vis vara sammanflätade som i en grekisk tragedi. Går det åt helskotta för Grekland så går det åt helskotta för Tyskarna, det vet de. Men det har inte alltid varit bittersalta tårar länderna emellan. Det bor många välintegrerade greker i Tyskland och vice versa. Den grekiska flaggans blåvita färger sägs vara inspirerade av Bayerns klassiskt snedställda schackbräde till flagga och en gång i tiden (1 juni 1815 – 26 juli 1867) hade man även en bayersk kung som hette Otto. Men honom slängde man ut och skickade hem till Bamberg. Hur gick matchen då? Tyskland spöade Grekland med 4-2. Stackars greker ...

söndag 17 juni 2012

Simon Lundström friad!

Mangatecknaren Simon Lundström har i Högsta domstolen (HD) friats för barnpornografibrott. Jag kan bara utbrista: Va, lever förnuftet? Förstår domarna att tecknade figurer inte kan vara offer för sexuella övergrepp? Detta är en stor seger för rättssamhället, yttrandefriheten och kulturen. In your face Beatrice Ask! Sluta nu att banalisera riktiga övergrepp. En av bilderna i fråga. Ett sexövergrepp?

söndag 10 juni 2012

"Porriga" datorspel stoppas

Som jag nämnde i förra veckan har svensk lagstiftning spårat ur totalt. Nu har plötsligt serietecknare och dataspelsutvecklare blivit sexförbrytare och seriefigurer och dataspelshjältar blivit offer för övergrepp. Hur kan egentligen en seriefigur utsättas för övergrepp kanske du frågar dig? Vari består övergreppet egentligen? Jag kan faktiskt inte svara på frågan. De enda svar jag kan komma på är att Sverige måste ha en efterbliven syn på kultur, att lagen påminner om sharialag eller att det är ett utbrott av urspårad moralpanik. Moralpanik eller ej. Nu börjar även dataspelsdistributörerna dra öronen åt sig. Nu stoppar två av de största spelbutikerna på nätet, CDON och Webhallen de båda spelen det handlar om. "Om det anses som stötande så kan vi inte ha kvar det i sortimentet" säger Christer Pettersson är spelansvarig för Webhallen i en intervju med Sveriges Radio. Orsaken? Figurerna är för lättklädda. De två spel som det rör sig om är Dead or Alive Dimensions och Arcana Heart. Distributören försvarar sitt beslut med, jag citerar: "De hade satt ut att det var en robot som var underårig och samtidigt såg utmanande ut." En animerad lättklädd robot. EN ANIMERAD LÄTTKLÄDD ROBOT? Är det den nivån som kampen mot barnpornografi och sexuella övergrepp befinner sig på? I så fall avsäger jag mig all relation med detta århundrade. Kyl ned mig och tina upp mig igen om 1000 år då mänskligheten har nått längre än såhär. Jag är i alla fall glad att mästerverket Ocarina of Time (till höger) släpptes innan paniken spårade ur i kulturfientlighet gränsande till bokbål. Vem vet hur många framtida kulturupplevelser som vi kommer förnekas av skjutglada lagstiftare? Läs även Lakes förträffliga blogginlägg om denna vansinniga morallagstiftning.

söndag 3 juni 2012

Jag har gått och förälskat mig ...

... i en serietidning. Det var när jag klev in på stadens bibliotek och satte mig i seriehörnan som jag upptäckte seriealbumen om Sillage. Huvudpersonen i denna historia, Nävis, är smart, modig, galen och ... halvnaken. Kanske lite för naken för svensk lagstiftning?
Om man betänker att Sverige definierar mangaserier som barnpornografi så är nog Sillage ett gränsfall för vad som kan göra en översättare eller tecknare till dömda "sexbrottslingar" (förmodligen värre än en vanlig mördare). Den 16:e maj inleddes rättegången mot seriekännaren och mangaöversättaren Simon Lundström i svenska HD. Han har redan befunnits skyldig till övergrepp mot ritad figur i både Tingsrätten och Hovrätten. Så det är väl tveksamt om Carlsen Comic vågat ge ut Sillage i galna Sverige. Men de är riktigt bra. Så om ni råkar snubbla över dem kan jag rekommendera er att kasta er in i Sillages spännande värld. Här i Tyskland kan man som sagt få tag på dem både på bibliotek och hos välsorterade seriehandlare. De skall tydligen även finnas utgivna på engelska men där har de pryda öborna för säkerhets skull sett till att klä på vår hjältinna med BH. Vem vet en dag kanske även det svenska rättssystemet vaknar ur shariakoman och börjar definiera seriefigurer som seriefigurer och människor som människor?

tisdag 29 maj 2012

Facebookbubblan säger ''pop''?

Så Facebook lanserades med fanfarer och saluter och kraftfullt uppumpat med JP Morgans pengar. Eller JP Morgans och JP Morgans ... snarare med de småsparare som trodde att de skulle göra en hacka genom att hoppa på det till synes framrusande Facebooktåget.
Hur kan folk vara så dumma, kanske du undrar? Man får förstå de glada amatörer och vassa hajar som lade sina besparingar på app-paradiset. Facebook har 900 000 000 användare kanske de tänkte? 900 000 000 användare är = 900 000 000 potentiella reklamköpare. Eller är det? Endast någon vecka före börslanseringen hoppade nämligen General Motors av tåget. De såg ingen potential i att lägga sina pengar på att marknadsföra sig via det sociala nätverket. Och det sinnessjukt hypade värdet på 104 miljarder dollar har sedan lanseringen rasat med 16,5 procent. Stämningar baserade på anklagelser om oärliga vinstprognoser haglar nu i luften och småplacerarna står i kö för att få de bästa advokaterna till sina processer. Men bortsett från de glada guldgrävarna (som borde ha sett vad alla andra såg) - vad innebär då börslanseringen för oss vanliga "användare"? Förmodligen kommer Facebook och dess nyblivne mångmiljardär till grundare, Mark Zuckerberg, att tvingas bevisa nätverkets potential till marknadsföringsåterbäringar genom att driva kommersialismen ännu hårdare. Förmodligen till den punkt då reklampopupparna gör nätverket så pass användarodugligt att användarna drabbas av American Express- och Coca-Colaöverdoser och flyr i horder till säkrare betesmarker. För goda nyheter är lanseringen förmodligen inte för någon annan än några få smarta Facebookanställda vilka förstod att sälja sina superupphypade aktier i godan tid.

söndag 6 maj 2012

Över hela världen, från Rio de Janeiro till Köpenhamn, har folk idag dansat och demonstrerat på gatorna för att kräva en legalisering av bruk och innehav av marijuana. Och de har medvind. På det stora mötet mellan olika amerikanska nationerna nyligen luftade flera syd- och centralamerikanska ledare idén om att legalisera produktion, bruk och innehav av droger. Bland annat Mexiko, Guatemala, Panama, Ecuador, El Salvador och Colombia har insett att tiden är inne att avsluta det hopplösa och destruktiva "kriget mot drogerna". Länder som Colombia och Mexiko har själva upplevt krigets härjningar i form av maffiaavrättningar, förstörelse och en terroriserad befolkning. På andra platser i världen, som Portugal, har man redan tagit steget ut och avkriminaliserat droginnehav och -bruk. Frågan är om inte Europas tyngsta stat, Tyskland, är på väg åt samma håll? Partier som die Linke och Piratenpartei har en avkriminalisering på dagordningen. Kommer Sveriges politiker någonsin våga sig på tankeleken att en avkriminalisering faktiskt leder till minskat missbruk, färre överdoser (Sverige har fler dödsfall på grund av överdoser per capita än drogliberala Nederländerna) och minskad brottslighet istället för tvärtom? Inte så troligt. Men, kanske kanske, en dag om tjugo år då resten av Europa och stora tuffa USA redan har tagit det viktiga steget ut ur dödskarusellen. Gå före kommer svenskarna aldrig att göra. Det är de för vankelmodiga för.

söndag 22 april 2012

Tyska piratpartiet ...

... "Piratenpartei" har enligt färska undersökningar 11% av väljarnas sympatier. Svenska piratpartiet tycks inte ens kunna kravla sig upp till 1%. Vari ligger skillnaden dem emellan? Min analys är väl allmänt känd vid det här laget. Men jag kan ju upprepa den (bara för att jag älskar att läsa min egen text så mycket). Partierna må ha vissa gemensamma nämnare såsom namnet, partisymbolen och kampen mot upphovsrättsmaffia och övervakningskåta politiker. Men det som skiljer dem är ändå större. Piratenpartei har ett brett partiprogram som sträcker sig bortom tangentbordsfrågorna. Piratenpartei är integritetsvärnande OCH liberalt. De har lyckats att fånga stora delar av den tyska väljarkrets som i annars stannar hemma på soffan. Många liberala tyskar är djupt besvikna på libertarianska partiet FDP som sedan 2009 suttit i regeringskoalition med konservativa kristdemokratiska partiet CDU/CSU under ledning av kanslern Angela Merkel. Partiet har inte lyckats leva upp till förhoppningarna om skattereduktioner, sociala reformer och mer individuell frihet. Istället har tyskarna sett ytterligare skattehöjningar och en växande byråkratisk kolloss växa fram under det förment liberala partiet. Exempelvis valde partiledaren Phillip Rössler inte att möta de skenande bensinpriserna med sänkt bensinskatt utan genom att föreslå en ny byråkratisk organisation som skall övervaka bensinmackarna. Och väljarnas dom är hård. Från rekordsiffrorna 14,6% i valet 2009 har partiet fallit till patetiska 1,8% av väljarstödet. För dessa desillusionerade liberaler kom Piratenpartei som en räddare i nöden. Men det är inte enbart de uttalade liberalerna som har gått över till Piratenpartei utan även gröna och röda väljare. Till och med anarkisterna har funnit ett hem i det brandgula partiet. Människor som inte kan se videoklipp på YouTube därför att tyska upphovsrättskollossen GEMA blockerat alla (ALLA!) musikklipp på videohemsidan (detta inkluderar bland svenskt material utan någon koppling till GEMA eller upphovsrättsbranschen såsom annat gamla hemgjorda Eddie Meduzasketcher, officiell musik som lagts upp av banden själva eller betalat musikinnehåll med fullständiga rättigheter för att visas i HELA världen) röstar gärna på ett parti som gör deras röst hörd. GEMA är upphovsrättsvansinne på hög nivå. Med ett program som innefattar allt från fri kollektivtrafik till legalisering av innehav och bruk av droger till införande av medborgarlön har Piratenpartei lyckats med bravaden att samla alla dessa rotlösa väljare under Jolly Rogerflaggan. Om svenska piratpartiet har något av lära av det tyska exemplet? Definitivt! Om de kommer att lära läxan? Aldrig! När jag i höstas lade fram förslaget om att införa en avkriminalisering av droger i det svenska piratpartiets partiprogram så blev jag totalt nedklubbad av en majoritet av de kvarvarande piraterna. Alla andra förslag som lades fram om en breddning av programmet sågades även de. Partiet har som det nu ser ut ingen framtid och ingen chans att lyckas. Om de inte ändrar sig ... Men den dagen kommer det förmodligen att regna rosa elefanter från himlen.

söndag 1 april 2012

Sizza inställd



Sizzlakonserten på Slakthuset som skulle ha hållits i dagarna ställdes in på grund av häftiga protester. Anledningen till protesterna är hans låttexter ofta innehåller homofobiska inslag. Jag känner mig ärligt talat lite kluven inför detta. Å ena sidan är jag en varm förespråkare för HBT-rättigheter, å den andra är jag en febril försvarare av yttrandefriheten. Det är inte helt okomplicerat.

Rastafarin och Bobo Ashantianhängaren Sizzla har öppet manat till våld mot homosexuella. Detta har han senare sagt sig ångra då han och reggaeartisten Buju Banton skrev under the Reggae Compassionate Act mot homofobi, rasism och sexism. Senare har han tydligen tagit tillbaka denna ursäkt, bland annat i låten "Nah Apologize". Dessutom har Sizzla anklagats för rasism, exempelvis under en konsert då han bad alla vita besökare att lämna lokalen. 2010 höll Sizzla en kritiserad hyllningskonsert till Zimbabwes diktator Robert Mugabe på dennes 86e födelsedag. Mugabe gav Sizzla ett stycke land som stulits från vita jordbrukare.

Så, nej jag anser inte att han är en trevlig människa. Men som det så fint heter: "Jag hatar dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att framföra dem" (cred -> Voltaire). En inställd konsert är inte en seger för HBT-rörelsen utan en förlust för yttrandefriheten. Var drar vi egentligen yttrandefrihetens gränser? Eminem skriver hattexter om kvinnor och homosexuella och bemöts med öppna famnen av politiskt korrekta debattörer. Hitlers Mein Kampf säljs hos landets pocketbokhandlare. Vem bestämmer vad som för sägas och vad som inte får sägas? Är det ens bra att dra gränser för den offentliga goda smaken?

Så länge det handlar om en fråga mellan konsertarrangör, musiker och publik så står jag bakom en konsumentbojkott men den dag då staten lägger sig i, såsom den i Sizzlas fall gjorde då han 2004 vägrades inträde i Storbritannien, så är jag nödd och tvungen att ställa mig på hans sida. Vare sig jag gillar det eller ej.

söndag 4 mars 2012

Därför lämnar jag pp

2008 klubbade en splittrad riksdag igenom den hårt debatterade och omtvistade FRA-lagen. Detta gav Försvarets radioanstalt rätt att spana på gemene man och misstänkliggjorde därmed hela den svenska befolkningen. Detta var för mig droppen i den integritetskränkande bägaren. När medborgarrätten stod på spel tycktes det för mig bara finnas ett tänkbart alternativ - piratpartiet.

Och visst fanns det en glödande entusiasm i kampen mot övervaknings- och storebrorssamhället. Det kokade bokstavligen i grytan och de upprullade ärmarna fyllde mitt hjärta med hopp. Nu skulle vi slå tillbaka Bodström och Ask och höja våra lansar för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Vi såg en civilisation stå på spel. Å ena sidan fanns vi, de tappra riddarna som beväpnade oss med ord och argument. Å andra sidan stod de, de som under täckmantel av de tre T:na (trafficking, terrorism och trakasserier) var beredda att förstöra allt som våra förfäder byggt upp sedan Gutenberg laddade sin första tryckpress.

Det dröjde dock inte länge förrän mörka moln tornade upp sig längs den piratistiska horisonten. Det knorrades i paradiset. Det var ungefär vid denna tid som jag blev moderator på piratpartiets interna forum. Och där inne rådde det ingen stiltje. Debattens vågor gick höga och all den energi som kunde ha fokuserats på myndigheter och makthavare riktades istället mot andra piratpartister. Vem var mest pirat? Och vem var minst?

Kodordet lydde ''foliehatt''. Efter FRA-skandalen 2008 hade partiet dragit till sig mängder av nya entusiastiska supporters. Alla med olika ideologisk bakgrund och teorier om världen. Det dröjde inte länge innan ordet foliehatt började dyka upp här och där. Foliehattar var alltifrån människor som gillade Alex Jones till de som trodde att de vita spåren efter flygplan bestod av spermiedödande bekämpningsmedel och de som varnade för att myndigheterna använde fluor för att undertrycka folks förstånd. Kort och gott: de som trodde sig ha radiosändare inbyggda i plomberna och som satte på sig foliehattar för att hindra Big Brother för att läsa deras tankar med hjälp av spionsateliter.

Stämningen blev alltmer hätsk och paranoid. Snart började även sådana som ville återinföra guldstandard eller misstrodde varningarna om en global klimatuppvärmning kallas för foliehattar. Partiet skulle bara fokusera på kärnvärdena – kampen mot patent och kampen för fildelning – löd bannorna. Och vi började se de första tecknen på massavhopp. Människor som inte kände sig välkomna i partiet började nu lämna det i ökande skaror. För varje årsmöte drogs svångremmen åt och bredden ströps av.



Perspektivlöshet.

Valresultatet 2010 blev den stora vattendelaren. De hade föregåtts av en vår och sommar med lavinartade massavhopp. Partiet hade lyckats norpa åt sig 0,65% av riksdagsrösterna, 0,29% i landstingsfullmäktige och 0,15% i kommunfullmäktige runt om i landet. En Katastrof med kapitalt ''k''. Partiet hade öppet mål efter FRA-lagen, Ipredlagen och Pirate Baydomen. Ändå förlorade man nästan 35 000 medlemmar mellan nyåret 2010 och valet samma år. Jag menar: hur svårt kan det va? Min förutspåelse inför supervalåret 2014 är att det inte blir mycket mer att jubla över för det kvarvarande antalet pirater. Avhoppen kommer att fortsätta och siffrorna kommer att krympa om inte partiet genomgår en radikal förändring. Men självkritiken uteblir och partiets medlemsantal har halkat ned till 7909 (den 4 mars 2012).

Vad gjorde då partiet för fel? Min analys är att man var var för mån om att vandra den smala stigen. En smal stig som tycktes avgränsas av en enda fråga – immaterialrätten. Integriteten fanns alltid där i bakgrunden. Och det var den som fick mig att stanna kvar trots att tvivlet växte i mitt hjärta. Men man vägrade länge och ihärdigt att ens diskutera en breddning av politiken. Minimalism kontra bredd. Och, framförallt, man höll fast vid den så vördade vågmästarprincipen. Denna princip går kort och gott ut på att man inte har några egna principer utöver de så kallade ''kärnfrågorna''. Något hårdraget: Att man skulle stödja en regering vad den än fattade för beslut, så länge den höll tassarna borta från fildelningen. En princip om principlöshet. Fördelningspolitik? Försvarspolitik? Folkhälsa? Whatever!

En annan sak var kvoteringen. Kvotering är en skapelse grundad i tanken att alla människor inte är lika. Vissa människor klarar inte att ta sig fram i livet på egen hand utan måste hela tiden puttas upp av en hjälpande hand. Detta på de övrigas bekostnad. Kvotering är en misstro mot meritokrati - tron att kompetens kan finnas på alla håll och att den är blind för begrepp som ras eller kön. I könskvoteringsivrarnas värld exempelvis är kvinnor svaga och män starka. Kvinnor måste hela tiden lyftas fram medan männen puttas bort. Denna bana valde piratpartiet att ta in på. Och det har stött bort många liberaler.

Den stora klyftan i partiet löper nämligen mellan socialisterna och liberalerna. Från början var tanken att socialister och liberaler skulle kunna samarbeta under gemensam lila flagg. Men sprickan var uppenbar för alla som ville se den. Som en elefant i rummet. Vissa ledande partimedlemmar försökte överbrygga klyftan genom att profilera sitt parti som ''humanistiskt''. Men den definitionen stämmer inte. Partiet är inte mer humanistiskt än några andra partier i den socialdemokratiska periferin.

I den interna debatten lyser ofta ett hat mot libertarianer igenom. Partiet har sjunkit ned åt vänster och ligger nu och guppar någonstans mellan miljöpartiet och feministiskt initiativ. Den tänkta balans som skulle ge partiet sin bredd och framgång tippade över då libertarianerna och liberalerna mer eller mindre jagades ut av de marxistiskt lagda medlemmarna. Sådant är något av en socialistisk folksport ända sedan de dagar då Marx jagade ut anarkisterna och syndikalisterna ur den andra Internationalen.

Misstron mot äganderätten är orsaken till detta dilemma. Liberaler tror på äganderätten. Piratmarxister tror inte på den. Egendom är stöld, lyder tesen. Därför anser de att fildelning är det högsta goda. Bland vissa har det gått så långt att man jämför äganderätt och liberalism med nazism. Då en pirat (självbetitlad ''marxistisk koptimist'') skrev en tweet om att han helt villa avskaffa äganderätten inså jag att jag hamnat i fel sällskap. Så jag hoppade av som moderator på internforumet.

Jag kan fortfarande tänka mig att rösta på piratpartiet i EU-parlamentet. EU behöver i dessa dagar av datalagringsdirektiv och Actalagstiftning en bråkstake som sätter käppar i övervakningsmaskineriet. Jag tror verkligen att Piratpartiet gör göra nytta på den fronten. Men EU-parlamentet och riksdagen är två helt olika saker. I riksdagen väger plånboksfrågor och fördelningspolitik tungt. Ju närmre väljarna man kommer desto mer tynger plånboken valsedeln i båset. ''Vem skall jag rösta på?'' frågar sig väljarna. ''Skall jag rösta på ett parti med klar ekonomisk politik eller skall jag rösta på ett gäng fildelande halvmarxister som inte har en aning om hur de skall driva ett land?'' Utrensningen av liberalerna har reducerat partiets chanser att komma in i riksdagen till en illusion.

Många bra medlemmar är borta. De har tröttnat. Kvar finns fildelarvänstern och folk som gillar att leka partibyråkrati. Vi pratar om ett parti som har uppfunnit en egen religion mitt i all idélöshet. Koptimism, tron att mänsklighetens räddning heter fildelning. Så länge partiet domineras av filosofistudenter från Uppsala som tillber sina datorer och saknar verklighetsförankring så kommer det aldrig att bli en makt att räkna med i samhällsdebatten. Ingen kan identifiera sig med sådana gökar.

Partiet måste bredda sin politik. Annars kommer det för evigt förbli ett parti för en smal grupp navelskådare. Idag erbjuder partiet enbart problembeskrivningar, inga lösningar. Att slåss mot patentlagstiftningen är inte relevant för 99% av väljarna. Fildelningen är inte heller en högprioriterad fråga i dessa tider av ekonomisk oro och kris. Särskilt inte då alternativ, såsom streamingtjänsten spotify, faktiskt börjar dyka upp. Då folk bekymrar sig för sin egen framtid kan kampen för rätten att fildela lätt upplevas som en lekstuga för bortskämda snorungar. Så behövs piratpartiet i svensk politik? Jag vet faktiskt inte. Partiet har en del bra frågor och det skall ha all respekt för den insats som det gjort för att lyfta fram rätten till den personliga integriteten på den politiska dagordningen. Anna Troberg är en bra och kompetent partiledare. Men idag drivs kampen mot idiotlagförslag som ACTA, Sopa eller Pipa bättre genom nätverk som Aclu eller Avaaz.

Partiet hade chansen att bredda sin politik under höstmötet 2011. Vi var flera som pekade på de fantastiska framgångarna för Berlins piratparti som ju var möjliga tack vare partiets breda valprogram. Men det svenska partiet var för fegt att ta steget ut ur fildelningshörnan. Man får de medlemmar man förtjänar. Nu har mitt medlemskap gått ut. Jag har valt att inte förlänga det och är inte längre medlem i piratpartiet.

söndag 22 januari 2012

Dåren - den första boken om Eddie Meduza



Den 17 januari 2002 avled ett sant svenskt original, Errol Norstedt (mer känd som Eddie Meduza), och ändade så en ytterst krokig livsbana kantad av stora musikaliska framgångar och djupa personliga kriser. En tillvaro till bredden fylld av musik, kvinnor, alkohol och turbulenta skandaler.

Errol Norstedt gick bort för ett helt decennium sedan så det är sannerligen på tiden att boken om hans liv nu kommer ut. Och den stunden har äntligen infunnit sig. Här är resultatet av oräkneliga timmar av Errolstudier, e-boken om Errol Norstedt; ”Dåren – En bok om världens vackraste man”.

Läs historien om den unge västgötske pojken som gick från mobbad och misshandlad yngling till att bli raggarnas konung, listetta och mediernas favorithatobjekt.

Denna bok bygger på principen om läsardeltagande. Konstruktiva förslag på hur boken skulle kunna förändras eller förbättras kommer att tas under allvarligt övervägande. Läsare som bidragit till att göra den ultimata boken om 'världens vackraste man' ännu bättre kommer att omnämnas som medförfattare till detta expansiva verk.

Passa på att köpa ditt exemplar redan nu. Se unika bilder och outgivna skivomslag. De tio första personer som beställer boken kommer att få ett signerat exemplar av den kommande pappersboken skickade hem till sig.

Läs mer på bokförlaget Sotinges hemsida.

söndag 15 januari 2012

Gott nytt år!



I år kanske vi får se en libertariansk presidentkandidat i USA? Jag vet i alla fall var han har ett hundraprocentigt stöd ...