söndag 22 april 2012

Tyska piratpartiet ...

... "Piratenpartei" har enligt färska undersökningar 11% av väljarnas sympatier. Svenska piratpartiet tycks inte ens kunna kravla sig upp till 1%. Vari ligger skillnaden dem emellan? Min analys är väl allmänt känd vid det här laget. Men jag kan ju upprepa den (bara för att jag älskar att läsa min egen text så mycket). Partierna må ha vissa gemensamma nämnare såsom namnet, partisymbolen och kampen mot upphovsrättsmaffia och övervakningskåta politiker. Men det som skiljer dem är ändå större. Piratenpartei har ett brett partiprogram som sträcker sig bortom tangentbordsfrågorna. Piratenpartei är integritetsvärnande OCH liberalt. De har lyckats att fånga stora delar av den tyska väljarkrets som i annars stannar hemma på soffan. Många liberala tyskar är djupt besvikna på libertarianska partiet FDP som sedan 2009 suttit i regeringskoalition med konservativa kristdemokratiska partiet CDU/CSU under ledning av kanslern Angela Merkel. Partiet har inte lyckats leva upp till förhoppningarna om skattereduktioner, sociala reformer och mer individuell frihet. Istället har tyskarna sett ytterligare skattehöjningar och en växande byråkratisk kolloss växa fram under det förment liberala partiet. Exempelvis valde partiledaren Phillip Rössler inte att möta de skenande bensinpriserna med sänkt bensinskatt utan genom att föreslå en ny byråkratisk organisation som skall övervaka bensinmackarna. Och väljarnas dom är hård. Från rekordsiffrorna 14,6% i valet 2009 har partiet fallit till patetiska 1,8% av väljarstödet. För dessa desillusionerade liberaler kom Piratenpartei som en räddare i nöden. Men det är inte enbart de uttalade liberalerna som har gått över till Piratenpartei utan även gröna och röda väljare. Till och med anarkisterna har funnit ett hem i det brandgula partiet. Människor som inte kan se videoklipp på YouTube därför att tyska upphovsrättskollossen GEMA blockerat alla (ALLA!) musikklipp på videohemsidan (detta inkluderar bland svenskt material utan någon koppling till GEMA eller upphovsrättsbranschen såsom annat gamla hemgjorda Eddie Meduzasketcher, officiell musik som lagts upp av banden själva eller betalat musikinnehåll med fullständiga rättigheter för att visas i HELA världen) röstar gärna på ett parti som gör deras röst hörd. GEMA är upphovsrättsvansinne på hög nivå. Med ett program som innefattar allt från fri kollektivtrafik till legalisering av innehav och bruk av droger till införande av medborgarlön har Piratenpartei lyckats med bravaden att samla alla dessa rotlösa väljare under Jolly Rogerflaggan. Om svenska piratpartiet har något av lära av det tyska exemplet? Definitivt! Om de kommer att lära läxan? Aldrig! När jag i höstas lade fram förslaget om att införa en avkriminalisering av droger i det svenska piratpartiets partiprogram så blev jag totalt nedklubbad av en majoritet av de kvarvarande piraterna. Alla andra förslag som lades fram om en breddning av programmet sågades även de. Partiet har som det nu ser ut ingen framtid och ingen chans att lyckas. Om de inte ändrar sig ... Men den dagen kommer det förmodligen att regna rosa elefanter från himlen.

söndag 1 april 2012

Sizza inställd



Sizzlakonserten på Slakthuset som skulle ha hållits i dagarna ställdes in på grund av häftiga protester. Anledningen till protesterna är hans låttexter ofta innehåller homofobiska inslag. Jag känner mig ärligt talat lite kluven inför detta. Å ena sidan är jag en varm förespråkare för HBT-rättigheter, å den andra är jag en febril försvarare av yttrandefriheten. Det är inte helt okomplicerat.

Rastafarin och Bobo Ashantianhängaren Sizzla har öppet manat till våld mot homosexuella. Detta har han senare sagt sig ångra då han och reggaeartisten Buju Banton skrev under the Reggae Compassionate Act mot homofobi, rasism och sexism. Senare har han tydligen tagit tillbaka denna ursäkt, bland annat i låten "Nah Apologize". Dessutom har Sizzla anklagats för rasism, exempelvis under en konsert då han bad alla vita besökare att lämna lokalen. 2010 höll Sizzla en kritiserad hyllningskonsert till Zimbabwes diktator Robert Mugabe på dennes 86e födelsedag. Mugabe gav Sizzla ett stycke land som stulits från vita jordbrukare.

Så, nej jag anser inte att han är en trevlig människa. Men som det så fint heter: "Jag hatar dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att framföra dem" (cred -> Voltaire). En inställd konsert är inte en seger för HBT-rörelsen utan en förlust för yttrandefriheten. Var drar vi egentligen yttrandefrihetens gränser? Eminem skriver hattexter om kvinnor och homosexuella och bemöts med öppna famnen av politiskt korrekta debattörer. Hitlers Mein Kampf säljs hos landets pocketbokhandlare. Vem bestämmer vad som för sägas och vad som inte får sägas? Är det ens bra att dra gränser för den offentliga goda smaken?

Så länge det handlar om en fråga mellan konsertarrangör, musiker och publik så står jag bakom en konsumentbojkott men den dag då staten lägger sig i, såsom den i Sizzlas fall gjorde då han 2004 vägrades inträde i Storbritannien, så är jag nödd och tvungen att ställa mig på hans sida. Vare sig jag gillar det eller ej.