söndag 28 oktober 2012

Anarkistisk historia: Makhnovism del 1.

Makhnovism är ett samlingsbegrepp för ett flertal politiska och ekonomiska teorier som utvecklades av den revolutionäre ledaren Nestor Makhno och av andra teoretiker som sade sig bära hans arv vidare. Under Makhnos egen livstid var makhnovismen en anarkistisk lära som motsatte sig staten, politiska partier och byråkrati. Istället ville Makhno ersätta statsapparaten med decentraliserade kommuner administrerade av bönder och arbetare. Makhnovismen vidareutvecklade Peter Kropotkins idéer om anarkokommunismen. Dessutom är makhnovismen en viktig beståndsdel i det som kom att kallas "plattformism". I början av 1918 skrev den nya bolsjevikregimen på Brest-Litovskavtalet och slöt därmed fred med Centralmakterna. Avtalet innebar även att stora delar av Sovjetunionen, inklusive Ukraina, skänktes till Centralmakterna. Partisanförband bildades och inledde gerillakrig mot tyskarna och österrikarna. Nestor Makhno var en av huvudorganisatörerna av dessa partisangrupper, vilka sammanslöt sig som Ukrainas Revolutionära Befrielsearmé (URBA), även känt som Svarta Armén efter färgen på deras anarkistiska svarta fana. Armén kallades alternativt för "maknovisterna" eller "makhnovshchina". URBA stred även mot den antikommunistiska "Vita armén", den bolsjevikiska "Röda armén" och de antisemitiska pogromisterna. I områden där URBA fördrev fiendearméer fanns det bönder och arbetare som försökte avskaffa kapitalismen och staten genom att organisera sig själva i byråd, kommuner och arbetareråd. Mark och industrier exproprierades och drevs genom självförvaltning. De ukrainska makhnovisternas ekonomi baserades huvudsakligen på fritt utbyte av varor och tjänster mellan lantliga och urbana samhällen.
Maknovisternas flagga med måttot: "Död åt alla som motsätter sig arbetarnas frihet!"

söndag 21 oktober 2012

A smoking good quote from a good smoking woman

"I like Cigarettes; I like to think of fire held in a man’s hand. FIRE, a dangerous force, tamed at his finger tips. I often wonder about the hours when a man sits alone watching the smoke of a cigarette, thinking. I wonder what great things have come out from such hours. When a man thinks there is a spot of fire alive in his mind – and it is proper that he should have the burning point of a cigarette as his one expression." Ayn Rand (Atlas Shrugged, 1957)

söndag 14 oktober 2012

Apornas nya hem

Igår var jag på Rostocks Zoo och besökte den nyöppnade Darwineum. På samma gång en hyllning till vetenskapen som ett nytt hem för djurparkens apor. Aporna hade verkligen ett fruktansvärt hem tidigare då de bodde i små trånga burar. Det var väldigt betryckande att se dem sitta där, deprimerat ihopkurade, så jag lade gärna en liten slant i insamlingsbössan för deras nya hem varje gång jag besökte köpcentret nere i hamnen. Det borde ha varit en triumf att besöka Darwineum och se hur fint de hade fått det. Och visst har de det mycket bättre nu. Men triumfen uteblev. Jag fick dåligt samvete då jag stod där utanför plexiglasskivan och tittade in på dem. Liksom jag fick då jag såg på elefanten, örnarna, ugglorna, leoparden, isbjörnarna ... Jag tyckte mig se förebråelse i deras ögon. Vilka är vi att låsa in dem på det viset? Vad ger oss denna gudomliga rätt att att spärra in andra varelser för vårt egna höga nöjes skull? Djurparker må vara bra för att lära barn om naturen eller för att rädda utrotningshotade arter från intigheten. Men det tar inte bort den beska bismak jag hade i munnen när jag vandrade hem efter denna soliga höstdag på djurparken.

onsdag 3 oktober 2012

Anarkistisk historia: Svarta gardet

Svarta gardet var en beväpnad grupp som organiserade sig efter den ryska revolutionen 1917 och var aktiva fram till den bolsjevikiska repressionen 1918 mot andra revolutionära grupperingar. De var den ryska revolutionens huvudsakliga anarkistiska milis. Svarta gardet grundades i ukrainska Alexandrovsk av Maria ''Marusya'' Nikiforova och expanderade 1918 sin verksamhet under Fabriks- och kraftverkskommittéerna och Moskvas federation av anarkistiska grupper. Organisationens mål var våldsam ''omdistribuering'' av landsbygdens resurser. Nikiforova betecknade sig själv som ''terrorist'' och menade att attentat mot myndigheterna var det enda effektiva sättet att driva igenom de önskade reformerna. Gardet organiserades i fristående ''kampceller''. Senare spreds denna effektiva kampstruktur över stora delar av Ukraina av välkände anarkisten Nestor Makhno. Gardet vidareutvecklades av sovjetiske anarkisten Lev Chernyi till en armé av kampceller. Gardets slutgiltiga mål var en total omdistribuering av landets resurser och ett samhällssystem baserat på mindre, regionala och självstyrande, enheter. Gardet betraktades av bolsjevikerna som ett potentiell medtävlare om deras totala makt inom den nybildade Sovjetunionen. De var även avskydda på grund av den våldsamma kritiken mot den kommunistiska ideologin som spreds via deras pamfletter och anarkistiska tidningar. Natten mellan 11:e och 12:e april 1918 sände Chekans ordförande Felix Dzerzhinskhy 5000 rödgardister till anarkisternas högkvarter, ''Anarkisternas hus'', i Moskva. Huset plundrades och förstördes. Angreppet påstods vara en reaktion på attentat mot höga chekaofficerer som ansågs ha utförts av Moskvas federation av anarkistiska grupper och Svarta Gardet. Det var inte svårt för bolsjevikerna att samla opinion för en kampanj mot svartgardisterna på grund av det svaga publika stöd som anarkistorganisationen redan dragit på sig genom sina terrorkampanjer och avsaknad av fungerande propaganda. Samtida författare som Victor Serge (inledningsvis anarkist, senare marxist och slutligen Stalinkritiker i mexikansk exil) kritiserade gardet för att slösa sin potential på ''kaotiska och meningslösa strider''. Organisationen utplånades och dess ledare avrättades efter summariska rättegångar. Störst betydelse sägs gardet ha haft som förebild för Nestor Makhnos berömda ''Svarta Armé''. Man kan notera att Svarta Gardet tyvärr var ett barn av sin och blev ett offer för samma tidsanda. Anarkokommunismens fokus på kollektivet och den väpnade aktivismen var en väg som förr eller senare skulle visa sig vara en återvändsgränd. Nu kom slutet förr och inte senare - på grund av chekans notoriska massförföljelser och bolsjevikernas blodiga maktkamper.