måndag 23 december 2013

#GroKon, monsterbarnet!

Snart tre månader har gått sedan det tyska valet och koalitionsförhandlingarna börjar slutligen ge resultat. Man kan kort och gott sammanfatta resultatet med att tyskarna fick vad de bad om och att de inte ångrar sitt val. De flesta skulle idag rösta så som de röstade den 22 september. Det skulle kunna beskrivas som socialdemokratisk politik manövrerad av den kristdemokratiske kanslern Angela Merkel. Eller som en tysk kommentator träffsäkert beskrev det: "Tyskland har två socialdemokratiska partier. Bara att det ena är lite mer katolskt!" Nu är "GroKon" (die Großkoalition = Storkoalitionen förf. övers.), som dem tänkta koalitionen mellan socialdemokratiska SPD och kristdemokratiska CDU/CSU kallas i Berlin, nästan lika säker som amen i kyrkan. Det socialdemokratiska fotfolket gjorde vad som förväntades av dem och röstade igenom partiledningens koalitionslinje. Den tyske sociologen Robert Michels menade på sin tid att det socialdemokratiska partiet och fackförbunden har sin grund i kejsarväldets strikta hierarki. Kanske ligger det också något i detta. På kejsar Wilhelms tid ingick socialdemkraterna gärna pakter med sina politiska motståndare. Medlemmarna knorrar men resignerar. Om koalitionsbygget rasar samman så följer ledningen med. Detta kan inte tillåtas. Det kommer inte att bli pension vid 67 års ålder eller 45 års pensionsbetalning. Den demografiska katastrofen med en allt mer åldersdigen befolkning skjuts på nästa mandatsperiod. Eller övernästa. Barnen och barnbarnen får betala. Utan att någonsin ha blivit tillfrågade om saken. Kommande generationer blir tvungna att handskas med de skulder som skapas av dagens politiker. Minimumlönen kommer också att införas, oavsett bagateller som ekonomiskt förnuft, arbetsmarknadsläget, den internationella konkurrensen eller kollektivavtalens autonomi. Och helt i linje med 83 procent av tyskarnas vilja. Socialdemokraterna sneglar mot populisterna till vänster, som utan att tveka skulle köra den kollektiva bilen rakt in i väggen. På så vis fördärvar dåliga exempel goda seder. Att minimumlönen kommer att förstöra mängder av sårbara arbetsplatser, försvåra insteget på arbetsmarknaden och genom ökad arbetslöshet skapa sociala problem bekymrar tydligen ingen. Men fransmännen som redan infört minimumlön och därmed drabbats av arbetslöshet och nedlagda industrier glädjer sig redan. Om minimumlöner införs i Tyskland kanske näringslivet flyttar hem till Frankrike önskedrömmer man. Eller så kanske det dör ut i bägge länderna, vem vet? Dessutom har fransmännen pension vid 60 år och en massa andra förmåner som slår ut landets attraktivitet och vitalitet. Kanske även det något för Tyskland att ta efter? Visst maskinellt arbete, som i bagerier och slakterier, kan tas över robotar då minimumlönerna införs. Svårare blir det för landets fruktodlingar, hotellen och snabbmatsrestaurangerna som förut kunnat anställa ungdomar och tidigare långtidsarbetslösa att arbeta för en lägre lön. Där talar man redan om nedläggningar. Samma folkmajoritet som själva vill slippa att den egna skatten höjs önskar samtidigt att skatten höjs för "andra". De så kallade "rika". Vägskatten för utlänningar är ytterligare en karamell som skall läggas på "någon annans" belastning. 70% av tyskarna är för denna skatt. Vem bryr sig om vad utlänningar, till exempel svenskar som låter tyskarna köra runt på svenska gator och torg, tycker om denna behandling? Det är alltid någon annan som betalar – framtida generationer, utlänningar, miljonärer. Så bedrivs oansvarsfull politik, enbart inriktad på nästa regeringsbildning eller nästa val. CDUs tidigare koalitionspartner, FDP, stod för ekonomisk återhållsamhet och sparsamhet. Nu är de inte bara ute ur regeringen utan även bundestagen. Vem skall då bromsa slösivern? Tysklands järnlady, som själv gjort en udda resa från den östtyska diktaturens ungdomslag till den kristdemokratiska partioppen, tycks helt sakna egna politiska ideal. Det visar hennes bisarra helvändning från att ha försvarat kärnkraften till den plötsliga, katastrofala och kostsamma övergången till "förnyelsebar energi". Denna så kallade "Energiewende" har hittills lett till ökat beroende av kolkraft. Tyskland har alltså mer koldioxidutsläpp nu än innan övergången till förnyelsebar energi inleddes. Kanslerin Angie är även officiellt emot biltullar och mindestlohn. Alltså två förändringar som koalitionskollegorna i CSU och SPD med all sannolikhet kommer att driva igenom. Det tycks således som att makten i sig är viktigare än principerna för Europas mäktigaste kvinna. Kvinnokvoten i företagsstyrelserna blir också av. Den berömde TV-programledaren Stephan Raab belyste träffande kvotens inkonsekvens med frågan "Varför bara kvinnokvot i företagsstyrelserna och inte bland sopåkarna?" Sen bytte han ut två av medlemmarna i sin studioorkester med två kvinnor från publiken, inte för att de var bra musiker utan för att de var kvinnor. Det verkar alltså vid en första anblick som att Angie osynat går med på alla sossarnas krav. Men det stämmer inte helt. För andra, välmotiverade, förslag som legalisering av samkönade äktenskap, dubbelt medborgarskap och att folk själva skall få bestämma i folkomröstningar har hon konsekvent avvisat.

torsdag 19 december 2013

See You All in 2014...

So, I've moved to my New Apartment. It Means, I won't have any Internet Connection until the 6th of Januar next Year. I'm taking this opportunity to thank you all. Thank you for Staying strong in a Time when statism Grows stronger by the Day. 2014 will probably be as shitty for Freedom as 2013 was. But, don't forget - we also won some battles. Keep on fighting for a Free World. See You All in 2014.