fredag 2 maj 2014

Svärdfäktarfloskler och nazism..

Idag hade jag en intressant diskussion med en person som jag i övrigt haft ganska hög respekt för. Denna diskussion gjorde mig dock tveksam om ifall mitt omdöme svikit mig eller ej. Denne kamrat sade att:
"Apropå rasistdemonstrationer och antirasistdemonstrationer. En fäktmästare jag hade en gång i tiden förklarade att det fanns två sätt att hantera en attack. Det ena är en perfekt "parade riposte" (att parera motståndarens attack och slå tillbaka) - det andra är att inte vara där. Jag tänkte att det absolut bästa sättet att hantera nynazister och andra hatideologiers demonstrationer - det är att inte vara där. Inte motdemonstrera, inte skrika hat, inte slåss med rasister. Bara inte vara där. Det skulle bli själva sinnebilden av en misslyckad demonstration. Ingen kommer dit, ingen bryr sig. Då skulle vi snart slippa deras tåg på gator och torg, eftersom de inte skulle få den konfrontation de vill ha. Men det är väl en utopi, antar jag. Det finns tillräckligt med hatare i andra grupperingar, som gärna bemöter nynazisterna med samma sorts hat, samma sorts slagord, samma våld. Som fotbollshuliganer, ungefär. Och så fortsätter det, år ut och år in."
Detta är, som jag ser det, en ytterst naiv syn på nazister. Som om de demonstrerar för att få uppmärksamhet av motdemonstranter. Det är knappast motdemonstranterna som hägrar, utan dominansen. Dominansen över människor. Att kunna visa sin styrka utan varje motstånd. Såsom skedde i Rostock 1992 när nazisterna angrep och tände eld på en flyktingsförläggning, påhejade av stadsdelens invånare, utan motdemonstrationer och utan att polisen ingrep. Det fåtal motdemonstranter som kom dit mejades snabbt ned av polisen och fördes till stadens häkte. Pöbeln tilläts fortsätta angripa flyktingshuset i flera dagar innan Hamburgs polis slutligen ingrep.
En man med invandrarbakgrund svarade svärdfäktarens påstående med:
"Som jag ser det så räknar inte din fäktmästare med att attacken träffar någon annan när du går därifrån. För så är det säkert i en duell. Märk att de flesta av offren för nazisternas våld är ensamma stackare som bara råkar vara på en gata där det INTE finns någon som är beredd att konfrontera nazisterna."
Då svarade vår svärdfäktarvän att:
"Fast det är inte obekvämt för dem om vi möter dem med aggression på gator och torg. Det är just konfrontation de vill ha."
Det är just detta som är det naiva, att nazisterna skulle bry sig om honom – en rödvinsdrickande medelklassnubbe. De bryr sig inte om konfrontationer. De vill bara slå invandrare på käften. Vår vän med svärdfäktarmetaforerna tycks dock inte fatta skillnaden. För då killen med invandrabakgrund svarade:
"Problemet är ju att du utgår från att dom blir pacifister om ingen står i vägen för deras demo. Det är ju absut. Självklart så går dom längre än någonsin och känner sig säkrare än någonsin."
Då sade svärdfäktarsnubben att:
"[namn] jag misstänker att du helt enkelt gillar konfrontation du också."
På vilket han fick svaret:
"Ja [namn] du har rätt. Jag har älskat varenda sekund som nazister har fått mig att undra ifall jag kommer kunna undan med hälsan i behåll. Jag är säkert på att han som blev de 25 dokumenterade mordoffren som fallit för knivar och knytnävar för att dom varit invandrare eller homosexuella på fel plats hade det jävligt kul deras sista sekunder också."
Även jag kommenterade det sjuka hos svärdfäktarkillen att vända skuldbördan så att de som försvarar människovärdet bemöts med hat och att de som sprider hat bara ''utövar sin demokratiska demonstrationsrätt''.
Svärdfäktaren sade då att:
"Jag tycker att det är ganska fantastiskt att ett förslag om hur man kan bemöta aggressiva våldsprovokationer med något annat än aggressivt våld, kan få så aggressiv respons. Jag sitter nästan här och småmyser över detta förutsägbara resultat. Samtidigt är det tragiskt att det kan vara så svårt att se smartare lösningar än att bara gå i clinch."
Ja, du svärdfäktare, småmys vet jag. Småmys över nazister som strategiskt har utvalt målpersoner att mörda. Som sprängde en bomb i Köln 2001 och en 2004. Som går på mordturné och mördar människa efter människa. Som dödat poliser, invandrare och människorättskämpar. Småmysigt värre. För du tror ju att nazismen är "en liten randföreteelse som får alldeles för mycket uppmärksamhet". Berätta det för Mehmet Turgut som mördades i Rostock 2004 och berätta det för nazisterna som i går marscherade till hans minnessten för att visa att de inte ångrar någonting. (Nazisterna planerade för övrigt även att marschera till huset som de bränt 1992). Lägg du skuldbördan på det tusental rostockare som gick man ur huse för att visa att det får vara nog med hat. Gör det, för du är ju vit medelklass och behöver inte oroa dig för din egen säkerhet när du promenerar hem på kvällen. Ifall du blundar för problemen så försvinner de säkert. Tills den dag de mördar dig eller någon du känner vill säga. För blundade, det gjorde samhället när NSU gick på mordturné. Skuldbördan lades på offren, de var ju invandrare och säkert inblandade i skumma affärer. Det allra värsta är att personer som du får så mycket medhåll från andra vita medelklassnubbar. Men du ska minnas en sak min vän: Jag är glad att Winston Churchill inte resonerade som du. Låt mig citera den tyske pastorn Martin Niemöller som själv sattes i tyskt koncentrationsläger 1937:
First they came for the Socialists, and I did not speak out-- Because I was not a Socialist. Then they came for the Trade Unionists, and I did not speak out-- Because I was not a Trade Unionist. Then they came for the Jews, and I did not speak out-- Because I was not a Jew. Then they came for me--and there was no one left to speak for me.
Jag hoppas att även du förstår innebörden av detta citat. Du sade till mig att mitt exempel med Winston Churchills aktivism kontra Neville Chamberlains passivism var dåligt valt, eftersom "Sverige inte befinner sig i krig mot en främmande stat". Detta bevisar hur lite du förstår. Metaforen handlar inte om krig mot en främmande stat utan om att se problemen för vad de är kontra att låtsas att de inte finns. Tron att nazismen är en hydra som man bör svälta ihjäl är nämligen lika naiv som Chamberlains tro att Hitler skulle lugna ned sig om man bara lät honom vara ifred. Det är en naivitet som går ut över de människor som mördas, misshandlas och trakasseras medan självgoda svenssons väljer att titta åt ett annat håll. Istället för Churchill lyfte du fram Gandhi som ett lysande exempel på ickevåld. Ja, Gandhi är ett mycket bra exempel. Han sade bland annat: "You may never know what results come of your action, but if you do nothing there will be no result". Om man drar fram Gandhi i en diskussion så skall man minnas att han var pacifist, inte passivist. Det är bättre att göra en sittblockad på gatan än att göra en sittblockad hemma i soffan. Det skulle även Gandhi ha hållit med om.
Och en sak till..

torsdag 27 mars 2014

This weeks memeralia..

It's "Super Election Year" (local election + national election + EU election) in Sweden. Oh, the bliss. I'm allowed to choose if my shackles will be blue or red the next four years. Yay!

torsdag 13 mars 2014

Sånt vill vi inte ha här...

Sverige är ett mycket rent och fint land. Det är faktiskt så himla fint. Alla sitter under hägg och syren och dricker morgonkaffe till knäckemackan med Calles kaviar, med en DN i handen, sommarprataren på radion och humlor surrande i luften. Barnen är sommarblonda och fräkniga med plåster på knäna och heter Lova, Tula eller Sigrid. Tjejerna är så där härligt självsäkra, emanciperade och frigjorda (förstås till den gräns att de inte fattar beslut om vad de vill göra med sina egna kroppar) som bara svenska kvinnor kan vara. De kan minsann också åka till Baumarkt. Ja, det är faktiskt världens bästa tjejer. Superduperemanciperade. Killarna är sådär fantastiskt genusanpassat medvetna om sitt ansvar för att tjejerna ska ha det bra. De hämtar barnen på dagis, bakar pepparkakor, har hipsterpappaskägg och kan konsten att lägga en argentinskt köttbit på grillen (fastän det ju egentligen är så himla könsstereotypt att göra det). Allting doftar kanelbullar och sommarlov i vårt svenska paradis.
Vi har inte såna problem som andra länder. Det mest dramatiska som händer här är att villalånen ändras eller att någon ondskefull reklammakare gör en reklam som riskerar att kränka landets fantastiska kvinnor.
Fast, så är det ju förstås inte. Vi har en massa människor som inte passar in i den fina svenska självbilden. Som inte är blonda och vackra genusanpassade drogfria hurtfriska bostadsrättsinnehavare så som vi vill ha dem. Några exempel på dessa människor som lever fel enligt våra rågblonda normer är de romska invandrarna som tigger på gatorna, somalierna som tuggar khat, tjejerna (och killarna) som säljer sex för pengar.
Men istället för att lära oss leva oss med de som inte passar in i det Peralbinska dockhuset måste vi ta bort dem, så som man tar bort en socka från den fina soffan innan lägenhetsvisningen. Allt måste ju vara perfekt, tillrättalagt, designat. Annars riskerar försäljningsvärdet att sjunka. Och vad skall turisterna säga om de ser pundare och horor mitt i den rödmålade stugidyllen? De är som ett irriterande tuggummi på nya dyra sportdojjan. Så sexarbetarna blir vräkta från sina lägenheter, de marijuanarökande studenterna kastas i fängelse, de svarta afrikanerna avvisas från krogen och romerna blir avhysta från de platser där de slagit ned sina bopålar. Barn från missanpassade familjer skall sättas på barnhem, ensamma mammor skall steriliseras och utvecklingsstörda skall lobotomeras (nej, just det sånt gör vi inte längre).
Nu senast har en grupp romer fördrivits från en grusplats i Helenelund där de knappast kan ha stört någon anna än en och annan nitisk tjänsteman eller nationalitetsfixerad medborgare. Detta efter att ha skyfflats från Högdalen till Flemingsberg och vidare till Sollentuna av "välmenande" politiker: "De kan ju inte bo i tältläger, bättre att riva lägren och avhysa invånarna så att de inte behöver bo där.." Ja, det är ju så mycket bättre att vara bostadslös och bo på gatan än att ha tak över huvudet. Då kan man bo i en pappkartong på gatan tills någon ordningssinnad medborgare eller polis kommer och jagar bort en. I stället för att se realistiskt på situationen väljer man att se världen genom idealismens rosafärgade glasögon. Sverige skall vara ett helt och rent folkhem. Allt som inte passar in eller smutsar ner den rena bilden måste städas bort, avhysas eller kastas i fängelse. Och kommunpolitikerna sover gott i sina ljusa visningspreparerade lägenheter.

torsdag 6 mars 2014

The true Sochi 2014 logo

I don't know why mr Putin didn't use this Olympic logo? Maybe he found it a little bit too obvious?

torsdag 27 februari 2014

Puritan winds in Europe - Part III

A 2010 report, ordered by the Swedish government, states that: "The law lived up to its goals as an important instrument to prevent and fight human trafficking for sexual purposes". The law mentioned above is the so called "sexköpslagen" (The Sex Purchase Act), which bans the purchase of sexual services and criminalizes the buyer. The report further claims that "prostitution in Sweden has not increased in comparison with other countries" and that the level of street prostitution has halved. This is seen as a success for the struggle against prostitution. Furthermore, the report also states that the public attitudes towards prostitution has become more negative since the introduction of the law (which, according to the report, is to be seen as something positive).
The law was passed by the Swedish parliament on the 28th of May 1998. The only party voting against the law was the conservative Moderate Party, which today are ardent supporters of the hunt on sex buyers and -sellers. The law was put in action on the 1st of January 1999. In the year 2012, the penalty for buying sexual services was raised to one year in prison. Before Sexköpslagen, Sweden already had a law against coupling and the running of brothels. The lawmakers claimed that a majority of the population backed the introduction of the law.
Norway and Iceland has followed Swedens example. Other Nordic countries, like Finland and Denmark rejected the law.
The Swedish leftist parliamentarian Marianne Berg is running a campaign for the abolition of the Sex Purchase Act. In an interview with the German paper TAZ (4/11 2013), she says that "this law is an example of the Swedish dream of a clean 'folkhem' (a term phrased in the 40's, describing the idea of a united and puristic social democratic Sweden)." She is seeing historic parallels to other phenomenons of "governmental care" which were justified by the motto "The government knows what is best for you": From lobotomy of the mentally ill to forced sterilization of Swedens "margin groups". With the Sex Purchase Act, the state is trying to control sexual activities between adults, Berg says. Basically, this is a patriarchal idea with a division between "good" and "bad" sex. Berg adds, "of course, we will have to fight slavery and trafficking, but this is the wrong way".
It is highly possible that Swedish prostitution has moved away from the streets and into the Internet, were the law is almost toothless. Only one person has until this date been sentenced to prison. No one actually knows if this law have had any positive effects at all. The government's own reports are the only official surveys that has been made, and they are considered to be highly biased: "Ideologic pamphlets, with predetermined results", Berg says.
The Swedish "National committee for sexual information" (RFSU) also demands an unbiased and objective study of the Sexual Purchase Act to be done. Amazingly enough, "all the official reports are missing the perspective of the men and women working as sex sellers", Kristina Ljungros, chairwoman of RFSU tells TAZ.
Marie-Louise Svarfar, social worker in the Swedish town Malmö is saying, "It has become rougher for the [sex selling] women since the Sex Purchase Act became law." It's a higher risk of getting violent customers now than it used to be. "The sex buyers, purchasing illegal sex has nothing to lose" and the sex workers have no support from the society or safety like they would have in a brothel. The murder of the sex seller Petite Jasmine in 2013 is a proof that the law has failed to protect women selling sex.
Many organizations, including The UN, UNAIDS, WHO and Human Rights Watch are demanding the decriminalization of prostitution. Also the International Labour Organisation are highlighting the importance to talk about the rights of sex workers. Lately, Amnesty released a report where they demanded prostitution to be decriminalized. This was too much for Swedish puritans (claiming to be feminists). Many of them wrote angry articles, accusing the human rights organization for "betrayal of the women" and treatened to withdraw their Amnesty memberships. None of them seems to care about the fact that Amnesty is working for human rights, for the sex workers, and not against them.
One organization working in the opposite direction to Amnesty and Human Rights Watch is The European Parliament's Women's Rights and Gender Equality Committee. They have adopted a report from Mary Honeyball, Labour MEP for London, recommending the EU to take on the Swedish Sex Purchase Act. This report was put forward to the European Parliament were a vote on it was done yesterday, February the 26th. 560 NGOs and 86 academics asked the MEPs to reject Ms Honeyball's report. Nevertheless, the report was accepted by the European Parliament. It is not judicial binding, still it is a dangerous sign that, in Europe, puritan moralism has become more important than the human rights perspective.
An interesting parallel: Three days ago the Ugandan president, Museveni, signed an anti-gay law. He said homosexuals are "mercenaries" and "prostitutes" as he signed a law setting harsh penalties for gay practices. The Swedish government and other European governments condemned the anti-gay law. Embarrassingly unaware of the irony of such condemnations. Both laws are signed with society's "moral standards" in mind, and without one single thought about personal freedom.
More on this topic, here and here.
Above: Women protesting against anti-sexworker violence and the Swedish model.

fredag 21 februari 2014

Öppet brev till Regina Kevius

Jag sände ett e-mail till Regina Kevius (regina@kevius.se):
Hej Regina,
Jag är en av de stadsbyggnadsvänner som var mycket positiv till att du skulle bli borgarråd. Äntligen skulle det hända något, minns jag att jag tänkte. Jag var trött på trampandet i Stockholms stadsbyggnadsprocess samtidigt som massor av människor gick utan lägenheter. Det var glädjande att det kom in nya friska vindar och att det blev fart på byggandet. Jag är definitivt ingen nimby, en sån som är emot allt nytt, och jag har försvarat planerna på den nya Hagastaden mot alla dess häcklare.
Desto mer förfärad blev jag således när jag insåg att ni hade rivit, jämnat med marken, en byggnad som inte bara var kulturhistoriskt viktig utan även omtyckt av många människor. Detta trots att det fanns ett politiskt beslut som sade att byggnaden skulle vara kvar. Som tjuvar om natten kuppade ni igenom rivningen. Vi som i god tro gladde oss åt byggplanerna i förvissningen om att byggnaden skulle få finnas blev tagna på sängen av bilderna på ruinerna.
Ni (ta åt dig personligen) har inte bara skadat stockholmarnas förtroende till sina beslutsfattare (ännu mer än vad som redan var fallet) eller förstört något som ni inte hade rätt att förstöra. Ni har också gjort oss som tror på ett växande Stockholm en stor otjänst. Nu har ni givit våra motståndare ett argument som de kommer att slå oss i huvudet med i alla framtida debatter. Du kan lugnt räkna med att detta även kommer upp som slagträ i Slussendebatten. Kort sagt har ni skadat Stockholm.
Är det verkligen så här du vill bli ihågkommen för eftervärlden, som en ny Hjalmar Mehr, mannen bakom Klararivningarna? Jag har redan hört folk använda öknamnet "Regina Rivius" i diskussioner efter Klockhusrivningen. Är ni så måna om att förlora nästa kommunalval?
Men du har fortfarande chansen att göra något rätt. Hundra meter bort från Klocktornsruinerna står en pendang till det gamla klockhuset. Våga bara sätta grävskoporna även i denna byggnad. Det kommer jag aldrig att förlåta dig för. Bevara den byggnaden. Då har du åtminstonde gjort det hederliga att bekänna dina misstag och förhindra att de upprepades. Och när vi ändå är inne på saken: Bygg ett klocktorn vid pendangsbyggnaden. Om du gör det är jag nästan beredd att förlåta dig.
Hälsningar, Martin Ekdahl.
Regina Kevius har för övrigt inte svarat på detta mail.

torsdag 20 februari 2014

Captain Anarchia No.1

You can buy this masterpiece.
Only $25 for your own signed original. The money will go to some animal rights project. Send me an e-mail on betongkopf@googlemail.com

torsdag 13 februari 2014

So, I'm not only super clever...

... and mega witty. I'm also an outstanding artist. You can (in good voluntaryist manner) buy this picture by sending me an e-mail (to martin@sotinge.com). If you guess who it represents I will give you an extra nice price proposal.

torsdag 23 januari 2014

Puritan Winds in Europe - Part II

The European Parliament's Women's Rights and Gender Equality Committee (Damn what a long name) want to force the Swedish Sex Purchase Model upon the rest of Europe. In the latest issue of International Business Times UK, the journalist Hannah Osborne assert that:
The Nordic model has proved highly successful in Scandinavia, where countries generally have a high level of gender equality and acknowledge the problems of exploitation within the sex industry. The laws have also been supported by survivors of prostitution and sex trafficking.
This suggestion is not only wrong. It is a pure lie. First, the Swedish [not Nordic, please do your research before publicing an article] model has not "proved highly successful in Scandinavia". Three Nordic countries has adopted this model (Sweden, Norway and Iceland), two countries has rejected it (Finland and Denmark). In Sweden more and more concerns are raised of how it is making life harder for sex workers, not for sex buyers, how it is creating a large black market and funds organized crime and how badly it fits with human rights. In other words: It is creating problems of exploitation within the sex industry, not solving them. In Norway, the new government has promised to abolish the unpopular law. Second, the law was created without asking the sex workers how they felt about it. The law was pushed through by politicians and influantial people from the universities and media (like the Committee and International Business Times). The sex workers were fully excluded from the process and still are excluded from all public discussions. They have become persona non grata because of this law. Untouchables. Not like in Germany (which in the article is presented as an example of "failed policies") where the sex workers are fully included in the debate. The author of the report recommending the EU adopting the Swedish model, Mary Honeyball, Labour MEP for London, says:
This is a fantastic outcome. It will form a key part of the sea-change taking place in the way we view prostitution across Europe. We are now a step closer to an approach which recognises the fundamental injustice that takes place when a man buys a women's body
That is exactly the problem: No one is buying anyone's body. Not more than the visitor to a hair salon is buying the hairdressers body or than the home builder is buying the carpenters body. Viewing other people as commodities is inrespectful and unjust. And it's not the buyers of sexual services who are guilty of this disrespect. It is the members of the Committee and the author of the quoted article. It is also outermost interesting to note that NOT ONE SINGLE sex worker was interviewed in the article. Maybe sex workers shouldn't be allowed to stand in the way of this grand progress with their annoying insertions? The report can also now be put forward to the full European Parliament to vote on. This will take place at one of the Strasbourg plenary sessions in February, most likely during the week starting the 24th. Don't expect the Parliament to ask the sex workers how they feel about other people messing with their lives.
More on this topic here.

torsdag 16 januari 2014

Svensk feminism - finns den?

Den svenska feminismen har aldrig kännts så trött som nu. Luften har gått ur rörelsen och där det en gång fanns ett brinnande engagemang för jämlikheten råder nu bara puritanism och bigotteri. I TV-serien Fittstim - Min kamp försöker Belinda Olsson rädda vad som räddas kan. Men vem bryr sig egentligen om att väcka liket till liv eller ens att sparka på det? Jag har andra bekymmer än vad några åldrade tyckare med taklägenheter i Gamla Stan har att säga. Den unga vitala och pathosdrivna feminismen är stendöd. Den mördades av statsfeministerna i riksdagen och på universiteten. Och en del av skulden bär de en gång "unga, coola" arga tjejerna som lät sig ledas in i fållan som råttor i Hameln.

torsdag 9 januari 2014

Valåret 2014...

... har inletts. Och justitieminister Beatrice Ask rivstartar. I en artikel från den kända satirsajten The Daily Currant påstods att 37 personer dött i marijuanaöverdoser efter att den amerikanska delstaten gjort drogen legal den 1 januari. Sveriges justitieminister Beatrice Ask lade på sin Facebook-sida ut en länk till artikeln, med följande kommentar:
Dumt och sorgligt. Min första motion i ungdomsförbundet hette Krossa knarket! I den frågan har jag inte ändrat uppfattning alls.
Justiteministerns post fick genast mothugg av folk som kommenterade att det bara var en satir som hon länkat till. ”Jag blir på riktigt orolig att vår justitieminister går på denna satir”, skrev en person i kommentarerna. Varpå justitieministern svarade: Ja, men det är inte roligt alls. Droger förstör människor och jag har sett tillräckligt av eländet.” På Twitter fick Beatrice Ask fortsatt kritik:
Det är alltså denna Beatrice Ask omdöme vi ska lita på när Säpo försöker få direkttillgång till vår data
Skrev tillexempel IT-rådgivaren Emanuel Karlsten. Och Andreas Eriksson, förbundsstyrelseledamot i tankesmedjan Ung Liberal skrev:
Mitt politikerförakt har aldrig varit så stort som ikväll. Avgå Beatrice Ask!
Missen fick internationell spridning och förstärkte ytterligare bilden av Sverige som ett land styrt av världsfrånvända puritaner. Nyheten toppade reddit, The Guardian skrattade gott åt ministerns okunnighet och i både Huffington Post och Washington Post spreds den skrattretande missen. Senare gjorde den oupplyste justitieministern en halv pudel och skrev:
Redigerar denna uppdatering, så att andra ska slippa oseriös kritik från drogliberalt håll; Dumt och sorgligt att i satirform förlöjliga de som inte gillar legalisering av cannabis. Min första motion i ungdomsförbundet hette Krossa knarket! I den fåran har jag inte ändrat uppfattning alls.
Vilket torde tolkas som att humor inte heller är acceptabelt enligt hennes värdeskala. Kanske borde humor lämplighetsprövas så att den företräder de rätta åsikterna innan den tillåts publiceras? Beatrice Asks pressekreterare Per Claréus understödjer den tesen i en kommentar till DN. "Justitieministern har förtydligat sitt inlägg sedan hon fått kritik från bland annat drogliberalt håll med Dumt och sorgligt i satirform", säger han. Men inte särskilt många köpte Asks förklaring. Centerpartisten Sofia Arkelståhl lade upp en Hitlerparodi på YouTube där Hitler rasar över Asks okunskap, avsaknad av källkritik och oförmåga att erkänna ett misstag.
Det är ju roligt med satir och att hon inte förstod satiren gjorde att det nästan var givet att göra satir på satiren, om du förstår vad jag menar
kommenterade Arkeståhl i en intervju med Expressen. Filmen har setts av över 42 000 människor på bara tre dagar. "Jag brukar läsa artiklar innan jag länkar. Det är rätt uppenbart. Jag gjorde en redigering efteråt eftersom så många ville missförstå" berättade Ask senare i en Di-intervju. Ja ja, stackars lilla Beatrice. Du förstår jättebra men ingen förstår dig. På frågan om hon förstår kritiken säger hon:
Ja, det är alltid ömma tår när man påpekar att droger är dåliga. Samma med sprit. Men det är bara att se verkligheten. Alkohol, tobak och narkotika är allvarligt. De som gör det här har den uppfattningen att legalisering av narkotika är ok. Då försöker man vrida den här diskussionen till något annat än om vi ska ha restriktiv narkotikapolitik.
Om det är någon som har ömma tår i den här frågan så är det väl snarast justitieministern. Dessutom har hon ingenting på fötterna. Men det blir faktiskt ännu värre. På frågan om man skall vara kritisk mot satir svarar hon:
Absolut. Man måste kunna diskutera satir också, jag tyckte inte att den här var rolig. Jag tyckte att den var sorglig. Narkotika är farligt. Vi har tusentals unga som förstör sitt liv i det här landet och många hamnar i fängelse. Jag ser inget lustigt med det över huvud taget. 70 procent av de som är intagna i kriminalvården har allvarliga missbruksproblem. Många börjar med vanliga cigaretter eller marijuana. Det gör mig otroligt arg
Cigaretter?
Om man inte har rökt vanliga cigaretter är det svårare att börja röka något annat. Man vänjer sig vid det. Jag är inte moralist eller absolutist, men man måste se de här stegen. De 70 procenten kommer från en kartläggning inom kriminalvården.
Så nu är det inte bara marijuana som skall vara förbjudet och humor som skall inskränkas utan cigaretter som leder till en fängelsecell. Ni märker ju, det ena leder till det andra. Beatrice vet inte längre vad som är fram eller bak, vad som är höna eller ägg. Om hon inte hade spärrat in människor för marijuana så hade människor inte hamnat i kriminalvården för att ha begått brott utan offer. Ask har inte förmåga att djupanalysera eller problematisera sina egna åsikter. Hon bara tycker dem. Och det är en mycket farlig egenskap om man är justitieminister. "Knark är dumt, alltså skall alla knarkare låsas in". Cigaretter är duma eftersom fångarna röker alltså borde man låsa in alla rökare." Hon har inget analytiskt sinne. Och det är det läskiga med henne. För trots att man kan skratta gott åt den gaggiga ministern har denna lustiga historia även en mörk och obehaglig sida.
529 personer dog av knark
lydde en rubrik i tidningen Ystads Allehanda. Och den här gången är det inget skämt och det handlar inte heller om drogliberala Colorado utan ultrarestrektiva Sverige. 2012 avled nämligen 529 svenskar som en följd av misslyckad svensk drogpolitik. Inte den av det drogliberala "dumma och sorgliga" slaget utan av det svenska, självgoda och intoleranta. Som artikelförfattaren Johanna Nylander skriver:
Justitieministerns okritiska reaktion till påhitten om överdosdödsfallen vittnar tyvärr om hur dålig koll många har om narkotika. Hon var inte ensam om att ha tagit artikeln om legaliseringen på allvar, helt enkelt för att få känner till att cannabis inte är dödligt. Åren med nolltoleransmål mot narkotika i samhället har lett till en onyanserad debatt där ena sidan har målat upp allt bruk som missbruk, att alla som testat knark är förtappade själar och att alla droger är dödligt giftiga. Nolltoleransen brukar försvaras med att om samhället inte tolererar narkotika alls, är det färre som testar eller brukar förbjudna ämnen, och problemen med missbruk blir mindre för befolkningen i stort. Den första delen stämmer, andelen av befolkningen som testat narkotika är låg, men andelen missbrukare är trots det på samma nivåer som resten av Europa. Det finns andra droger som är dödliga på riktigt, men i Sverige klumpas alla substanser ihop. Allt bruk av narkotika är i lagens mening missbruk, och tar man droger är man kriminell. Den som far illa av ett narkotikamissbruk riskerar att straffas i stället för att få ordentlig vård, och samhället vänder ryggen till problemen. Några saker görs här i Skåne, som sprututbyten och boendeprogram, men på riksnivå är misstänksamheten sorligt ödeläggande. Den narkotikarelaterade dödligheten är rekordhög i Sverige. 2012 avled 529 personer i sviterna av narkotika. Många av dödsfallen hade kunnat undvikas med ordentligt utvecklad ersättningsbehandling och vård i stället för kriminalisering. Vad har den narkotikapolitiskt engagerade justitieministern gjort i frågan? Jo, hon har beställt en utredning för att skärpa straffen och menar att det är viktigare att behålla samhällsmoralen än att bekämpa dödligheten.
Henrik Alexandersson, HAX, är inne på samma spår:
Den svenska repressiva narkotikapolitiken (som stöds av alla riksdagspartier utom V) är ett brutalt misslyckande. Den lyckas inte pressa ner missbruket. Den kastar däremot in människor i lidande och misär. Den orsakar helt i onödan vardagsbrottslighet som drabbar vanligt folk. Och den gör "brottslingar" av människor som varken har skadat eller kränkt någon annan människa.
Och i tidningen Metro skriver Lisa Magnusson:
skrattet fastnar i halsen när man inser att det här faktiskt är en människa som i flera decennier har haft drogmotståndet som sin hjärtefråga, som har byggt sin karriär på att kunna det här ämnet. Som nu är Sveriges justitieminister och som påverkar miljontals människors liv med sina beslut.
Markus Uvell, vd för tankesmedjan Timbro skriver på Twitter:
Det allvarliga är inte att Beatrice Ask luras av satirartikel, utan att hon inte verkar ha koll på narkotikadebatten.
Svensk drogpolititik är en katastrof. Människor dör på grund av okunniga politiker som Beatrice Ask. Det tycker jag är dumt och sorgligt.
Läs mer här