fredag 2 maj 2014

Svärdfäktarfloskler och nazism..

Idag hade jag en intressant diskussion med en person som jag i övrigt haft ganska hög respekt för. Denna diskussion gjorde mig dock tveksam om ifall mitt omdöme svikit mig eller ej. Denne kamrat sade att:
"Apropå rasistdemonstrationer och antirasistdemonstrationer. En fäktmästare jag hade en gång i tiden förklarade att det fanns två sätt att hantera en attack. Det ena är en perfekt "parade riposte" (att parera motståndarens attack och slå tillbaka) - det andra är att inte vara där. Jag tänkte att det absolut bästa sättet att hantera nynazister och andra hatideologiers demonstrationer - det är att inte vara där. Inte motdemonstrera, inte skrika hat, inte slåss med rasister. Bara inte vara där. Det skulle bli själva sinnebilden av en misslyckad demonstration. Ingen kommer dit, ingen bryr sig. Då skulle vi snart slippa deras tåg på gator och torg, eftersom de inte skulle få den konfrontation de vill ha. Men det är väl en utopi, antar jag. Det finns tillräckligt med hatare i andra grupperingar, som gärna bemöter nynazisterna med samma sorts hat, samma sorts slagord, samma våld. Som fotbollshuliganer, ungefär. Och så fortsätter det, år ut och år in."
Detta är, som jag ser det, en ytterst naiv syn på nazister. Som om de demonstrerar för att få uppmärksamhet av motdemonstranter. Det är knappast motdemonstranterna som hägrar, utan dominansen. Dominansen över människor. Att kunna visa sin styrka utan varje motstånd. Såsom skedde i Rostock 1992 när nazisterna angrep och tände eld på en flyktingsförläggning, påhejade av stadsdelens invånare, utan motdemonstrationer och utan att polisen ingrep. Det fåtal motdemonstranter som kom dit mejades snabbt ned av polisen och fördes till stadens häkte. Pöbeln tilläts fortsätta angripa flyktingshuset i flera dagar innan Hamburgs polis slutligen ingrep.
En man med invandrarbakgrund svarade svärdfäktarens påstående med:
"Som jag ser det så räknar inte din fäktmästare med att attacken träffar någon annan när du går därifrån. För så är det säkert i en duell. Märk att de flesta av offren för nazisternas våld är ensamma stackare som bara råkar vara på en gata där det INTE finns någon som är beredd att konfrontera nazisterna."
Då svarade vår svärdfäktarvän att:
"Fast det är inte obekvämt för dem om vi möter dem med aggression på gator och torg. Det är just konfrontation de vill ha."
Det är just detta som är det naiva, att nazisterna skulle bry sig om honom – en rödvinsdrickande medelklassnubbe. De bryr sig inte om konfrontationer. De vill bara slå invandrare på käften. Vår vän med svärdfäktarmetaforerna tycks dock inte fatta skillnaden. För då killen med invandrabakgrund svarade:
"Problemet är ju att du utgår från att dom blir pacifister om ingen står i vägen för deras demo. Det är ju absut. Självklart så går dom längre än någonsin och känner sig säkrare än någonsin."
Då sade svärdfäktarsnubben att:
"[namn] jag misstänker att du helt enkelt gillar konfrontation du också."
På vilket han fick svaret:
"Ja [namn] du har rätt. Jag har älskat varenda sekund som nazister har fått mig att undra ifall jag kommer kunna undan med hälsan i behåll. Jag är säkert på att han som blev de 25 dokumenterade mordoffren som fallit för knivar och knytnävar för att dom varit invandrare eller homosexuella på fel plats hade det jävligt kul deras sista sekunder också."
Även jag kommenterade det sjuka hos svärdfäktarkillen att vända skuldbördan så att de som försvarar människovärdet bemöts med hat och att de som sprider hat bara ''utövar sin demokratiska demonstrationsrätt''.
Svärdfäktaren sade då att:
"Jag tycker att det är ganska fantastiskt att ett förslag om hur man kan bemöta aggressiva våldsprovokationer med något annat än aggressivt våld, kan få så aggressiv respons. Jag sitter nästan här och småmyser över detta förutsägbara resultat. Samtidigt är det tragiskt att det kan vara så svårt att se smartare lösningar än att bara gå i clinch."
Ja, du svärdfäktare, småmys vet jag. Småmys över nazister som strategiskt har utvalt målpersoner att mörda. Som sprängde en bomb i Köln 2001 och en 2004. Som går på mordturné och mördar människa efter människa. Som dödat poliser, invandrare och människorättskämpar. Småmysigt värre. För du tror ju att nazismen är "en liten randföreteelse som får alldeles för mycket uppmärksamhet". Berätta det för Mehmet Turgut som mördades i Rostock 2004 och berätta det för nazisterna som i går marscherade till hans minnessten för att visa att de inte ångrar någonting. (Nazisterna planerade för övrigt även att marschera till huset som de bränt 1992). Lägg du skuldbördan på det tusental rostockare som gick man ur huse för att visa att det får vara nog med hat. Gör det, för du är ju vit medelklass och behöver inte oroa dig för din egen säkerhet när du promenerar hem på kvällen. Ifall du blundar för problemen så försvinner de säkert. Tills den dag de mördar dig eller någon du känner vill säga. För blundade, det gjorde samhället när NSU gick på mordturné. Skuldbördan lades på offren, de var ju invandrare och säkert inblandade i skumma affärer. Det allra värsta är att personer som du får så mycket medhåll från andra vita medelklassnubbar. Men du ska minnas en sak min vän: Jag är glad att Winston Churchill inte resonerade som du. Låt mig citera den tyske pastorn Martin Niemöller som själv sattes i tyskt koncentrationsläger 1937:
First they came for the Socialists, and I did not speak out-- Because I was not a Socialist. Then they came for the Trade Unionists, and I did not speak out-- Because I was not a Trade Unionist. Then they came for the Jews, and I did not speak out-- Because I was not a Jew. Then they came for me--and there was no one left to speak for me.
Jag hoppas att även du förstår innebörden av detta citat. Du sade till mig att mitt exempel med Winston Churchills aktivism kontra Neville Chamberlains passivism var dåligt valt, eftersom "Sverige inte befinner sig i krig mot en främmande stat". Detta bevisar hur lite du förstår. Metaforen handlar inte om krig mot en främmande stat utan om att se problemen för vad de är kontra att låtsas att de inte finns. Tron att nazismen är en hydra som man bör svälta ihjäl är nämligen lika naiv som Chamberlains tro att Hitler skulle lugna ned sig om man bara lät honom vara ifred. Det är en naivitet som går ut över de människor som mördas, misshandlas och trakasseras medan självgoda svenssons väljer att titta åt ett annat håll. Istället för Churchill lyfte du fram Gandhi som ett lysande exempel på ickevåld. Ja, Gandhi är ett mycket bra exempel. Han sade bland annat: "You may never know what results come of your action, but if you do nothing there will be no result". Om man drar fram Gandhi i en diskussion så skall man minnas att han var pacifist, inte passivist. Det är bättre att göra en sittblockad på gatan än att göra en sittblockad hemma i soffan. Det skulle även Gandhi ha hållit med om.
Och en sak till..